O låt mig breda ut mina armar, liv.
O du mitt hjärtas vidd. Jag väntar
att jag skall höra min röst.
Jag vill tala, mina ord skola falla som glödande bränder i hopen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det finnes ingen hand, som rör vid mitt hjärtas yta att det skälver,
och dock tror jag mig samla åskornas gördel kring mitt bröst.
Men åskan i mitt bröst, den skall falla som ett skott.
Jag är en gud i vilken ovädren rasa,
med sugande ögon drager jag alla in i min själ.