Note: This work was first published in 1979, less than 70 years ago. Göran Rosenberg is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Framtidens vägar - 3.3 Den ökade tillväxtens vägar - 3.3.4 Tillväxt för ökad jämlikhet II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Det mått som Leonti ef använder för att mäta den internationella
ojämlikheten är det tidigare diskuterade och kritiserade BNP
per capi ta. Därmed kan hans modell inte visa hur tillväxten
fördelar sig i nom länderna. Vi får inte ens veta om det finns
något mätbart samband mellan fördelningen inom u-länderna och
fördelningen mellan rika och fattiga länder. Hos Leontief förblir
frågan om den nationella fördelningen en politisk förhoppning
vid sidan av det egentliga materialet.
Vad modellen inte heller redovisar (och här är bristen långt
mera markant än i en i huvudsak resonerande studie som
RIO-rapporten) är hu r och på grundval av vilka makt re 1 a t ioner och
i ntressegrupper som s i f f roma blir till. Den v i sar bara att
förändringar behövs och ungefär v i i ka.
Den första slutsatsen följer av ett scenario (A) där den
gamla världsordningen i huvudsak tillåts råda ostört.
Investeringarna i u-länderna fortsätter att ligga på en låg nivå (ingen
stimulans vare sig inifrån eller utifrån). Inte heller
försöker u-länderna ändra världsbalansen genom att kraftigt öka sin
exportandel och utveckla egna importkonkurrerande industrier.
Följden blir att beroendet fortsätter, underskotten i
betalningsbalanserna förvärras, utlandsskulderna består etc. År 2000
består inkomstklyftan oförändrad i relationen 12:1.
I två basscenarier X och C (de skiljer sig från varandra
enbart genom olika antaganden om befolkningsutvecklingen)
förutsätts en utveckling där den ekonomiska tillväxten i
u-länderna ökar snabbare än i i-länderna. Det sker dels genom att t i M
-växten i u-länderna stimuleras och del’ geni a’ t till växten i
i-länderna dämpas. Ju högre inkomst p capita ett land har des
Se referat av Tillväxtens fördelning, 3-3.5, och Bar
iloche-rappor ten, 3-3.6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
