Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi detsamma utgöras af tanken om en hela den andliga tillvaron
omfattande, på sedligt-religiösa grundvalar hvilande gemenskap eller
sam-hällighet mellan de ändliga väsendena och den oändlige. Denna
gemenskap åskådliggör Kristus, anslutande sig till den
gammaltestamentliga teokratiens språkbruk, genom bilden af ett rike, i hvilket Gud
regerar såsom konung.’ Redan benämningen »himmelriket» utesluter
härvid hvarje tanke på ett blott jordiskt rike såväl hvad rikets
beskaffenhet som hvad dess ursprung beträffar. Härstammande från
himmelen, införer detta rike öfverjordiska krafter i den menskliga
utvecklingen, och kommer till oss i samma mån som Guds vilja hvilken
oafbrutet förverkligas i andarnes verld, blir handlingens högsta lag
äfven på jorden. Inom historiens område uppträder Guds rike såsom
den högre förnuftsordning, efter hvilken alla sinneverldens förhållanden
ytterst böra rätta sig, och hvilken småningom, trots den verldsliga
sjelfviskhetens sega motståndskraft, skall till öfverensstämmelse med
sig omgestalta hela den lägre tillvaron. Såsom surdegen efterhand
genomsyrar brödets hela massa eller såsom det vidtomskuggande
trädet uppspirar ur ett ringa frö, så utvecklar sig Guds rike medelst sin
egen inneboende kraft ur en oansenlig början till en alla lifvets porer
genomträngande, öfver hela menskligheten sig utbredande godhetens
eller det gudomligas magt på jorden.
Är sålunda Guds rikes fullständiga tillkomst att betrakta såsom
utvecklipgens yttersta mål, så följer deraf, att delaktigheten i detta
rike måste for hvarje enskild såväl som för menskligheten i dess
helhet utgöra det högsta goda. Gentemot de jordiska förmånernas
ändlösa mångfald företer sig gudsriket såsom det goda, hvilket i sig
innesluter allt annat godt; såsom den oskattbara perla, för hvars vinnande
man gerna bör offra alla sina egodelar. Till och med de för hjertat
dyrbaraste jordiska banden äro ej heliga nog för att tjena såsom
såsom ursäkt för en visad försumlighet i eftertraktandet af det, som
för oss bör betyda mera än fader och moder. Till och med öga,
hand och fot måste utan tvekan uppoffras, såvida de hindra menniskan
från att ingå i Guds rike.
Och dock är vilkoret för inträdet i detta rike ingalunda i främsta
rummet bundet vid något yttre offer, vid någon yttre handling såsom
blott sådan. Tvärtom är den gudomliga fordran menniskan har att
tillmöteskomma uteslutande af andlig natur. Denna fordran kan sägas
vara sammanfattad i maningen: »söken, och J skolen finna! klappen,
och Eder skall varda upplåtet!» Endast den andligen hjelpbehöfvande,
som »hungrar och törstar efter rättfärdighet», endast den i känslan af
egen vanmagt allvarligt, oaflåtligt hedjande är i den sinnesförfattning,
som gör honom mottaglig för den gudomliga nådens inverkan. Just
denna rena och fulla mottaglighet för det gudomliga, för hvilken men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
