Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter, som i lika grad tillkomma alla. Det i den moderna
republika-nismen berättigade leder sina anor från kristendomen; dess anda är
en sannt demokratisk. Lika litet är, af samma skäl, någon viss person
eller något visst stånd befogadt att tillskrifva sig ofelbarhet eller en
obetingad auktoritet. Fastmera har just genom tanken om allas i dét
allmänna broderskapet grundade jemlikhet subjektivitetens och den
individuella frihetens rätt blifvit erkänd, hvilken frihet af ingenting
in-skränkes, utom af förbudet mot att »förarga någon af dessa små»,
d. v. s. af nödvändigheten att taga en kärleksfull hänsyn till äfven de
svagare brödernas samvetsstallning. Ty om ock det från det kristliga
frihetsbegreppets synpunkt uttryckligen gäller, att hvar och en »står
och faller sin egen herre», att han i sitt görande och låtande endast
är ansvarig inför sitt eget samvete, så finner dock denna frihet sin
begränsning i det kristliga kärleksbudets fordran att ej störande ingripa
i en annans andliga utveckling, alldenstund detta bud ju endast är
ett annat uttryck för den lag, som inom Guds rike är den egentliga
och högsta: lagen om det personliga sammanhangets upprätthållande
mellan alla. .
Hvarföre just denna lag måste betraktas såsom den, hvilken renast
afspeglar den kristna verldsåskådningens egendomlighet, blir klart, om
vi erinra oss följande. Då Guds rike, derföre att det är det högsta
goda, i sig innefattar allt godt, så måste det vara ett godt för alla.
Såsom sådant kan det af ingen fullständigt vinnas förr, än det vunnits
af alla. Bet goda, som till sjelfva sin väsensbestämdhet är ett godt
for alla, vore för ingen ett godt, om det blefve ett godt endast för
några. Inom den andliga organismen gäller i högsta mening, att helsan
måste vara en fullständig, emedan hon eljest vore ingen; »lider en
lem», säger Paulus, »så lida alla lemmame.» Medel för det högsta
godas eller Guds rikes förverkligande är derföre allt, som fastare knyter
person till person, vilja till vilja, så alt den enes framsteg i det goda
äfven må föra den andre närmare det gemensamma målet. Hvad som
deremot störande och försvagande inverkar på detta sammanhang
mellan personerna, blir för den enskildes utveckling såväl som för det
helas ett hinder, ett ondt, som måste undanrödjas.
Fasthålla vi denna kristendomens hufvudtanke, att »saligheten»
eller menniskans högsta goda, oåtkomligt för den i isolering lefvande,
blir upphinneligt endast genom lifvet i ett sammanhang, der hvarje
person är på en gång sjelfandamål och medel för den andres
personliga utveckling — så hafva vi härmed funnit rätta synpunkten för
besvarandet af den i våra dagar så lifligt afhandlade frågan om Kristi
persons betydelse inom kristendomen. Hvarje kristens andliga väl eller
ve gör kristendomen uttryckligen beroende af den enskildes personliga
förhållande till Kristus. Det är detta faktum, som gifvit en högt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
