Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liska furstar kunna uttänka. Men den halfannat åriga striden vanns
ej blott genom en Havelocks, en sir John Campbells strategiska snille,
utan genom hela den britiska befolkningens ojemförligt hjeltemodiga
och heroiska hållning.
Det gamla Hindurikets historia är, liksom Englands, men i ännu
högre grad, egnad att gifva vår tids statsmän helsosamma lärdomar.
Mångfaldiga gånger i sin helhet eller delvis underkufvadt af främmande
eröfrare, än för en kort tid länspligtigt under en stor universal konung
som Aurungzeb, än sönderbrutet i partial-monarkier; ömsom
beherr-skadt af hinduiska, mongoliska, arabiska, sikhska och mahrattiska
dynastier, slutligen regeradt af ett bolag, en för orientaler ofattlig
kollektiv personlighet, som de sökte göra för sin åskådning fattlig
under benämningen Sahib kumpani, »Hans nåd kompaniet»; — men
aldrig har det upphört att i grunden vara sig sjelft till folklynne,
seder, religion och borgerlig lagstiftning: ännu herrska i afseende på
familj, arf, vid besittning o. s. v. samma grundsatser, som herrskade
på Moses tid och några få århundraden derefter kodifierades i den
bekanta Marius lagbok.
Det är den kommunala autonomien som utgör det gemensamma
grunddraget hos detta ofantliga rikes i så många olika folkstammar,
med sina olika språk och lynnen splittrade befolkning, öfverallt, från
Cap Comerin till gränsen af Kaschmir, är det byn, eller kommunen,
(gråma) som utgör det primitiva samhället. Inom dess trånga gränser
finnes, åtminstone till idén, staten förebildad i sina ursprungliga
elementer. Liksom hos vissa slaviska nationer var det by-kommunen som
egde jorden, fördelade dess brukanderätt mellan sina medlemmar och
solidariskt ansvarade för jordräntans utgörande till länsherren.
Kommunen innehöll i smått alla samhällselementer, alla kaster och borde,
om det var rätt väl bestäldt, innehålla representanter af alla yrken,
enligt Manus lagar tjugufyra till antalet. På detta sätt var kommunen
inom sig ett afslutadt helt, nästan oberoende af den öfriga verlden,
och om centralregeringen visste den så godt som intet. I krig följde
dess kschatryer länsherrens banér — ty feodalförfattning var urgammal
och fortlefver ännu — men äfven den militäriska lydnadens band var
så löst och ledigt som möjligt, och när fälttåget var slut upplöste sig
krigarbanden och återvände till sina sjelfstyrda primär-samhällen.
Efter hand, särdeles genom den arabiska eröfringen, blef visserligen
jorden mer och mer ansedd såsom landsherrens egendom, men seder
och lagstiftning undergingo så godt som ingen förändring.
Det är styrkan af denna urgamla kommunal-institution som
möjliggör landets regering under och i trots af de många och olikartade
förhållanden, i hvilka de särskilda områdena stå till den engelska
centralregeringen. Endast omkring trefjerdedelar af hela befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
