Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sattes på samma fot med Mohammed Gause Khan (naboben af
Car-natic), att få uppbära en pension lik en gammal af skedad tjenare och
ba intet annat att göra än äta, sofVa och läsa mina böner. Ye! ve!»
Det eftersträfvade distriktet afträddes; den gamla trogna
bundsför-vandten dog kort derefter af sorg, men guvernören tyckte sig kunna
med godt samvete inberätta till kompaniets styrelse att »Indiska
regeringens uppförande mot Nizam i afseende på hans krigskontingent
ocb öfriga angelägenheter utmärker sig genom aldrig svikande
redlighet, ädelmod och fördragsamhet, och en upprigtig åtrå att upprätthålla
staten Hyderabads bestånd och hans höghet Nizams personliga
oberoende.»
Det är ännu i friskt minne huru för några få år sedan
enke-drottningen af Lahore, maharåni Jinda Koor, moder till den
nuvarande till kristendomen öfvergångna och med ett fruntimmer af
europeisk börd förmälda maharajan af Penjab, Dulip Singh, i England
och hos sjelfva den qvinliga monarken sökte upprättelse, fast förgäfves,
för de oförrätter som kompaniet tillfogat henne, och huru hon
slutligen i det främmande landet dog af ett brustet hjerta, utan att ens
hennes ben, sedan hon genom resan öfver hafvet förlorat sin kast,
fingo efter fådrens sätt förvandlade till aska finna hvila i hennes faders
land. Äfven domstolarne kunde ej hjelpa. Så blef Sajana Bai,
regerande enkedrottning af Tanjore, plundrad både på sitt rike och sin
enskilda förmögenhet, och fastän högsta domstolen i Madras dömde
till hennes fördel och Lord Kingsdown i Englands Privy Council
förklarade att kompaniet handlat orättfärdigt och våldsamt, och att det
icke hade minsta rätt till hennes land och hennes privat-egendom,
kunde han icke tilldöma henne någon upprättelse. Mindre känd men
ej mindre rörande är historien om den ädla Banka Bai, råni eller
enkeregentinna af Nagpore, som efter Delhis eröfring af de upproriske,
med den största personliga fara höll resningen nere i sina egna stater
och utöfvade samma helsosamma inflytande öfver sin vidsträckta
familj. Alla europeer i Nagpore med regerings-kommissarien i spetsen
uppvaktade henne, förklarande sin djupa tacksamhet för hennes
beskydd, som räddat deras lif, och lofvade högtidligt en officiel rapport
till regeringen i moderlandet om hennes beundransvärda uppförande,
för att sålunda trygga hennes omyndige son vid sin rättmätiga
besittning. Men allt detta glömdes, och när ändtligen Lord Stanley, som
på enskilt väg blifvit underrättad om förhållandet, sände till Indien
en depesch, hvari hennes storsinnade handlingssätt fick ett tacksamt
erkännande, hade den ädla, misshandlade furstinnan upphört attlefva.
Att i trots af allt våld mot landets regerande familjer, i trots af
de föreningar, som oaktadt religionsstridigheterna bildade sig mellan
hinduer och mohammedaner till engelsmännens förjagande, deras välde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
