Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinduer af kuli- och dangri- eller handtverkare och
landtbruksarbetare-kastema. Bland utkomna böcker under de sista åren finnes en
hindu-stansk psalmbok, med indiska och muhammedanska melodier, och ett
enda missionssällskap har under sin tillvaro kunnat utgifva och sprida
öfver 6,000 religiösa skrifter, medan i det inre af landet 550
missionärer disponera öfver ett tusental kyrkor och kapeller. Hela antalet
kristna i Ostindien anses i närvarande ögonblick, inberäknadt
fransmän, portugiser och andra främlingar, uppgå till omkring en million.
Men ännu vigtigare än de formliga omvändelserna är den
om-skapning som grannskapet med kristendomen i närvarande ögonblick
verkar, ej blott inom brahmaismens sköte utan till och med inom
sjelfva Islams. Den spekulativa deism, som är grunddraget i Vedas
filosofiska bihang, Vedånta och de s. k. Upanishads, har länge utgjort
kärnan i de bildade hinduernas religion, och bekantskapen med det
kristna väsendet, om ej den kristna dogmen, har utvecklat denna lära
till en ren och upphöjd monotheism, som står ganska nära den
uni-tariska bekännelsen hos en Channing eller en Parker. En af de män
som mest bidragit till denna reformation af brahmaismen var den lärde
och renhjertade Ram Mohun Roy, som stiftade det numera öfver hela
Indien utbredda religiösa samfundet Brahma-Samadj. Deras kult är
enkel och värdig som deras grundsatser. Hvarje ny sådan association
helsas med bifall af pressen och auktoriteterna, och när i februari
förlidet år babu Kashed Chandar i Lahore inför en samling af ortens
anseddaste infödingar och engelsmän, hvaribland också guvernören
öfver Penjab, framställde föreningens grundsatser och yttrade att hvad
han kallade pånyttfödelsen eller det nya lifvet bestod i öfvergifvandet
af all slags afgudatjenst och återvändandet till den enda guden, som
är ande och sanning, ådagalade icke blott hela församlingen sitt lifliga
bifall, utan guvernören tackade talaren och önskade hans goda
lärdomar den framgång de fortjente. Något dylikt har ägt rum i Calcutta,
der vice-konungen sjelf högtidligt uttalade sina sympatier för
föreningens sträfvanden.
Ett annat samfund, som står på mera brahminskt-ortodox grund,
kallar sig Veda Samaåj, Vedaföreningen, och fordrar af sina
medlemmar följande båda förklaringar: 1) Jag tillber det högsta väsendet,
skaparen, upprätthållaren, förstöraren, frälsaren den allvetande,
allsmäk-tige, som har hvarken gestalt eller like, och jag skall icke tillbedja
något annat väsende; och 2) jag skall arbeta på att upprätta en
ritual i öfverensstämmelse med den rena monotheismen och fri från de
vidskepelser, som för närvarande vidlåda de hinduiska religionsbruken.
Ännu ett tredje samfund af samma syftning kallar sig Satya Veda
Samadj, »den sanna Vedas förening», och arbetar på att genom
offentliga sammankomster och föredrag, äfvensom genom pressen, i kristlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
