Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
religiösa principer än på politiska, eller rättare, goda politiska
principer förutsätta goda religiösa och kyrkliga principer; och så länge
Sverige ej bevisat ohållbarheten af de misstankar, det i detta fall
ådragit sig, så länge skall man ock anse det ännu hafva det mesta
ogjordt i fråga om att med kraft kunna göra sig gällande i ett dylikt
folkförbund som det här afsedda.
Häruppå vore mycket att svara, och af ett fullständigare svar
skulle helt visst framgå, att det icke i verkligheten förhåller sig så
illa med den svenska intoleransen, som man med anledning af
lagstiftningen mot judar och katoliker påstått. Men vi måste äfven i
detta fall här inskränka oss till några korta satser, öfverlemnande åt
framtiden att utförligare särskildt belysa denna sida af vårt folks lif.
Det är sannt, att den svenska lagstiftningen ända till de sednare
åren präglats af intolerans, och ännu i dag icke är alldeles fri från
detta lyte. Femton- och sextonhundratalens reaktion mot katolicismen
har ända in i våra dagar fått temligen ostörd råda i vår lagstiftning.
Författningarne mot judarne hafva ock först under de sednare årtiondena
börjat renas från dess orättvisor. Allt detta är obestridligt. Men
frågas kan dock härvid alltid, med afseende på katolicismen, om icke
motståndet mot densamma just visar ett. frihetssinne, som icke velat
låta sig insöfvas af katolicismens föregifvanden af att den vore en
religiös princip, då den fastmera visat sig vara en politisk, och detta en
politisk princip, som uppenbarligen gått temligen långt i absolutistisk
magtlystnads tjenst. Hvad judarne beträffar, så torde det dock icke
böra alltför strängt förehållas de på sin karga naturs håfvor hänvisade
svenskarne, om de en tid bortåt fruktade att judarne, med deras större
affärsgeni, skulle fÖrkofra sig på det svenska folkets bekostnad; och
om lagstiftarne derfor höllo igen då det gällde att bevilja de exclusivt
kastmessigt inom sig slutna judarne samma rättigheter som åt alla
andra svenska medborgare. Alltifrån 1781 har emellertid en viss
tolerans funnits för andra kristna trosbekännare, och från 1782 äfven
för judar.
Detta dock endast med afseende på de gångna tiderna. De
närvarande förhållandena äro betydligt förändrade, och det till ett bättre.
Politiska rättigheter är man nu i färd med att tillerkänna judarne,
och då t. ex. England för länge bibehöll sin stränga lagstiftning mot
katoliker, och det var först för några år sedan som en jude der fick
inkomma i parlamentet, så torde man icke utan obillighet framhålla
oss svenskar såsom det par preference intoleranta folket.
Religionsfriheten har också under det sista årtiondet vunnit icke så obetydliga
segrar. Väl må det ännu återstå mycket att göra eller rättare att
borttaga i lagstiftningsväg, innan religionsfriheten blir så fullständig
som den bör blifva; men tryggt kan ’man dock påstå, att man här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
