Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt genomföras. Samma grundsatser, som här ofvan framstälts
rörande statens uppoffringar i fråga om det manliga slägtets offentliga
uppfostran, måste äfven göras gällande i fråga om det qvinliga slägtets.
Staten bör sålunda icke annat än undantagsvis och i form af understöd
hafva att tillgodose den del af qvinnans undervisning, som leder till
förmåner på yrkes- eller embetsväg, under det att den deremot bör
bereda fri folkskoleundervisning åt henne och för öfrigt i lika mån som
i fråga om mannen understödja och vårda sig om hennes oegennyttiga
sträfvanden i vetenskap och konst. Skulle staten åter anses behöfva
betala undervisning till yrken och embeten, så borde den i detta fall
egna qvinnan en större frikostighet såsom den der hittills varit
föremål för en orättvis njugghet å statens sida, hvilken det borde åligga
staten att i någon mån försona.
Skolreformens andra problem eller ordnandet af skolans verksamhet
med af seende på den uppfostran, som skolan bör hafva till sin uppgift,
beror till sin lösning uppå den plats kyrkligheten skall hinna att
intaga i samhällslifvet.
Såsom det nu är, oaktadt alla de åtgärder till
medborgerlighetens förmån staten vidtagit inom folkskolan på bekostnad af
den ensidiga kyrkligheten, — herrskar dock kyrkan ännu i
folkskolans anda. Men det måste i detta fall gå så som det redan för
längesedan gått inom de högre undervisningsverken. Folkskolan måste
frigöras från kyrkans orättmåtiga öfvervälde och blifva samhällets,
blifva familjernas skola; hon måste organiseras inom sig enligt den
anda, som råder inom dem och inom samhället, oberoende af en
uni-formsmessig statskyrklighet.
Man har gjort och fortfar att göra allt hvad man förmår att söka
göra denna fordran misstänkt såsom ett uttryck af irreligiositet,
in-differentism, kristendomsfientlighet. Men kyrkan, de kyrkliga
institutionerna äro icke identiska med religionen, — denna sanning ingår
nu alltmer i det allmänna medvetandet; och den redan hundraåriga
striden i detta fall har fört till de allt bestämdare resultater, som tagit
form i den allt medborgerligare uppfostran som äfven folkskolan
be-drifver. Men problemet är ännu långt ifrån sin sjelfständiga lösning
hos de flesta europeiska folk; och förr än det kommit derhän, är
folkskolan, hur väl den för öfrigt än må tillgodoses, icke någon
pålitlig garanti för ett folks uppfostran i den riktning, som kan
möjliggöra ett förbund mellan fria sjelfstyrda folk.
Religionen är den rätta uppfostrans grundkraft. Utan
densamma blir all uppfostran onatur, blir den förderflig missbildning, blir
stympning och forvridning. Men sann religion kan ej tänkas utan
frihet; och en kyrklighet, som är exklusivt konfessionel och uniforme-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
