Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—Liverpool-banan öppnades. I början stötte den nya idén på många
svårigheter och starka tvifvel om sin national-ekonomiska nytta. Det
var isynnerhet de engelska jordegarne som motsatte sig de nya vägarne
såsom ett ingrepp i deras rätt till jorden. Äfven arbetarne befarade
att deras industriella intressen skulle lida. Småningom vann dock en
bättre insigt rum, och nu började jemvägsanläggningame taga fart i
England. »De engelska jernvägarnes historia», säger den förut af oss
citerade E. Behm, »kan särskiljas i fem perioder: 1. Försökens period
från år 1820 till 1830; 2. barndomens period, 1830—1845 ; 3.
jemväg-maniens period, 1845—1848; 4. perioden for de stora kompaniernas
konkurrens, 1848—1859; och 5. de stora företagens period sedan år
1859.» — Det storbrittanniska jernvägsnätet, omfattande 2,882 geogr.
mil banlängd, visar oss att i sjelfva England de flesta banor ha en
riktning emot metropolen London. Dock är älven å andra sidan tillika
hvarje större och mera betydande stad en centralpunkt för sig. Den
princip som genomgår banornas anordning karakteriserar landets
politiska och sociala förhållanden. I England inrymmes en rättvis
betydelse åt alla vigtigare punkter, och det trots hufvudstadens
verlds-ställning. Så ha t. ex. Liverpool och Manchester ganska väl vetat att
göra sig gällande, det förra såsom landets kommerciella, det senare
såsom dess industriella hufvudpunkter, medan hedersrummet inrymts
åt London, Englands och verldens största penningemarknad. Alla
Englands jern vägar äro privatföretag. I det centraliserade Frankrike och
det jemväl romaniska Spanien sammanlöpa alla linier i Paris och
Madrid; Italiens och Tysklands jemvägssystemer bära tydliga spår af
dessa länders först nyligen upphäfda politiska splittring, och i Belgien
synes tydligt att landet har flere lika vigtiga städer att uppvisa.
Nordamerikas jemvägar vitsorda genom sina talrika centralpunkter den
federativa oafhängigheten. Sålunda har folkegendomligheten i hvarje
större samhälle äfven påtryckt de moderna kommunikationerna en
likhetsstämpel med det politiska och sociala lifvets öfriga former. —
I de flesta länder har staten tagit initiativet vid
jernvägsanläggnin-garne, men småningom antingen öfverlemnat desamma åt bolag eller
concessionerat nya dylika. Äfven garantier från statens sida för en
viss ränta å de i jemvägar nedlagda kapitaler förekomma i stor skala
samt ha i icke oväsentlig mån bidragit att lifva företagsamheten.
Denna princip har isynnerhet i Frankrike, sedan år 1859, blifvit
rådande. Staten garanterar nämligen i sistnämnde land kapitalets
amortering och ett minimum af ränta. Det skulle föra oss för långt att
har genomgå alla de system och principer som i de skilda länderna
följts vid jemvägsanläggningame; vi inskränka oss till att lemna en
statistisk öfversigt af jernvägarnes banlängd i de skilda länderna och
invånartalets förhållande dertill, enligt Behm:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
