Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej redan voro bosatte i England eller vid dess här eller flotta anstälde,
infödingsrätt intill dess att gemensam arfsföljd blefve faststäld. ökad
af åtskilliga omständigheter var spänningen på sitt högsta och det
liknade sig till krig,
Ännu återstod dock ett annat alternativ. En fullständig union
mellan rikena hade varit den förste gemen sam me regentens
»älsklings-plan», för hvilken han strax efter sin tronbestigning i England sökte
vinna båda folken. Frågan blef 1670 underkastad en komités
behandling, men de skotska vilkoren befunnos från engelsk sida oantagliga[1].
Vilhelm af Oranien som, i sin svåra medlareställning mellan de båda
rikenas motsatta intressen, förtviflande utbrast, att han önskade att
»Skotland låge tusen mil Qerran från England och att han aldrig
blifvit konung der», släppte denna tanke aldrig ur sigte, utan manade
enträget sina folks representanter att gripa detta enda medel för öns
ro och välstånd. Men den engelska handelsegennyttan stod honom
emot, och den omintetgjorde ock de väntade frukterna af 1702—1703
årens unionskomité. Det var först den ögonsynliga fara, hvarmed den
skotska folkmeningen och det nordliga parlamentets beslut kort
derefter hotade, som förmådde engelsmännen att på allvar inlåta sig på
en motbjudande åtgärd, hvilken sedermera inom kort af dem prisades
såsom lyckosam och epokgörande.
Att två folk, som båda voro i besittning af politisk frihet och
båda lagt en stark nationalkänsla i dagen, utan tvång, genom sina
representanters frivilliga samtycke, förenade sig till ett nytt och större
samhälle, det var, såsom Schiern anmärker, en egendomlig företeelse i
den politiska historien. »Om man» — så dömer härom en af unionens
britiska försvarare — »om man hade förestält de kontinentala
nationerna, som i århundraden blott känt till rikens utvidgning genom
dynastiernas giftermålsförbindelser eller genom annexioner på
eröfrin-gens väg, huru många olika intressen måste njuta tillbörlig hänsyn,
innan det önskade målet kunde nås, skulle de ha ansett hela planen
för vanvettig, såsom den ock skulle varit, derest den förelagts tvänne
nationer, mindre begåfvade med praktiskt sinne och duglighet. Hur
skickligt än andra folk, under befälets och lydnadens militärsystem,
med en man i spetsen för alla, kunna göra sin gerning, är dock det
britiska folket utan medtäflare i sin förmåga att förena större samfunds
åsigter, framställa dem i systematisk ordning och deraf draga klara
praktiska resultater.» Dessa loford ha en alltför hållfast, praktisk
grundval i historien om den engelsk-skotska unionens tillkomst, för
att ej den opartiskt dömande skulle nödgas böja sig derför, såsom ett
icke öfverdrifvet uttryck af öfverlägsenhetens berättigade sjelfkänsla.
Det värf, som den forna kungliga absolutismen hade att fylla vid
de statsbildningar, den bragte till stånd, måste erkännas hafva varit
lätt jemnförelsevis med de mångskiftande vanskligheter, som upptorna
sig mot de nationella samhällsdaningarna i våra dagar. Den förre
var väl fullt så revolutionär, som någonsin någon suverän folkvilja,
och fann väl sällan någon annan »historisk rätt» böra respekteras, än —
sin egen. Men eröfringskriget, hvarigenom en äregirig furste med ett
välbeläget land och dess lefvande inventarier af »menniskor och andra
kreatur» ville arrondera sina besittningar, ansågs berättigadt så snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
