Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lyckades, och det blef honom räknadt till ära i lifvet och efter
döden. Nutidens nationella sträfvanden deremot, folkviljans
annexio-ner, betraktas såsom rättslösa och fördömliga tilltag. De förvandlas
lättare till »europeiska frågor» och äro snarare utsatta för att intrasslas
af diplomatien, som gör en furstefamiljs fördel till ett verldsintresse,
än fordom omstörtningar, som godtyckligt ändrade hela befolkningars
öde. Den eröfrande fursten, som fråntog sin granne och medbroder
ett stycke land, förfogade fritt öfver sitt folks krafter, sin stats till
det yttersta ansträngda magt för sitt företag. En splittrad nationalitet
åter, som nu i och med sin enhet vill återéröfra sig sjelf, befinner sig
ej blott i kamp med de fursterättigheter, som deraf hotas, i det att
den åsyftade politiska sammanslutningen skulle göra en och annan
herrskare öfverflödig; ej nog att hon måste utmana »legitimiteten» och
all dess här, hon stödjes antingen icke eller blött lamt, eller till och
med uppmuntras, för att derpå lemnas "i sticket af den, som närmast
skulle skörda vinsten af hennes ansträngningar. Eller ock händer,
att understödet gifves på ett sätt och för dolda syften, som äro ännu
farligare: styrelsen gör sig till ledare och låter den nationella
entusiasmen slå folkfriheten djupa sår. Garibaldi och det italienska
enhets-partiet kunna förtälja ett och annat om det förre, de tyska
demokraterna om det senare alternativet af denna första svårighet, som möter
de politiska nyskapelser, hvilka i vår tid blifvit eller väntas blifva
frukten af nationalitetsidén och de folkliga bemödandena för dess
förverkligande.
Till denna vansklighet sälla sig andra. När en Ludvig XIV eller
Fredrik II eröfrar en provins, bestämmer den kungliga viljan,
oberoende af alla nationalförsamlingar eller folkomröstningar, hur med
detta land- och folkförvärf förfaras skall. Unionsvilkoren innefattas i
,en enda § — regentens suveränitet, som bjuder och befaller efter
omständigheterna och som går långt i undseende, när den någorlunda
håller i helgd fredstraktaternas vanliga löfte om skydd för de afträddes
gamla »fri- och rättigheter». Detta är nu det uniformitetens företräde,
om det så bör kallas, som den absoluta makten innebär: allt går
simplare, utan hinderliga formaliteter. Annorlunda te sig förhållandena
nu, sedan folk ej längre köpas och säljas, sedan det är deras egen
vilja, som skall rådfrågas och bestämma statlig skilsmessa och förening,
och det ej blott föreningens att, utan äfven dess huru. Då komma de
många sluftande åsigterna om den nya ordningens både principer och
detaljer, då komma Jättrörliga farhågor och envisa fördomar med i
spelet. Här kan ej en enda vilja sätta sig med ett penndrag i de
mångas ställe, utan dessa många måste underhandla och jemnka och
försona sig med hvarandra. Det är åter folkfrihetens,
konstitutiona-lismens fel eller — företräde.
Och än vidare: med sin större odling, med sin vana vid politisk
sjelfbestämmelse, med sitt starkare utvecklade nationalmedvetande,
känna folken i vår tid, lifligare än förr, sina lagar och inrättningar,
seder och bruk, med dessas alla egendomligheter, såsom kött af sitt
kött, hålla fast vid dem, ha dem kära. Eröfraren fordomdags
dekreterade ej gerna en ny lagstiftning för de undersåter, som gått öfver i
hans händer, ofta utan att mycket förstå eller tänka på livad dem
vederfarits. Hur mycket svårare nu att sammansmälta visserligen
när-slägtade, men under splittringen mellan olika stater från hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
