Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreningar älven på landsbygden vara särdeles gagneliga, jemtedet
att bonden i dem bar tillfälle att genast, mot god ränta och med
rätt till delaktighet i bankens blifvande vinst, insätta de medel han,
vanligen i små belopp, för sina produkter erhåller. Af stor fordel både
för jordbrukarne enskildt och för landet i dess helhet skulle vidare
magasinsföreningar vara. Om det för den enskilde industriidkaren i
en stad är af fördel att, genom tillfälle till sina varors utställning i
en med andra gemensam och derföre mera billig försäljningslokal, undgå
utbjudande på gator och i hus af sina alster; så måste det för
landt-mannen vara icke mindre förmånligt att undvika ödslandet af tid och
kostnader på forslingen till städerna af små partier varor, hvilkas
värde, noga raknadt, kanske ej ofta öfverstiger summan af alla de
kostnader och förluster, som stadsresan medförer. Med skäl har blifvit
anmärkt, huru föga i vårt land blifvit gjordt för att underlätta
afsätt-ningen till utlandet af svenska produkter, och huru, sedan vi omsider
kommit derhän, att vår jord i vanliga år producerar spanmål vida
öfver befolkningens bebof, inga åtgärder blifvit vidtagna för att af
detta öfverskott bilda lager för export, hvarigenom det stundom för
våra egna köpmän faller sig beqvämligare att från främmande hamnar,
såsom från Kiga och Danzig m. fl., der stora spanmålslager finnas,
re-qvirera hvad för tillfredsställande af något hastigt påkommet behof
erfordras, än att från eget land uppsamla detsamma. Man har derföre
också sett ett engelskt handelshus i en våra sädesrikare provinser
upprätta spanmålsdepoter. Månne icke sådant borde ligga våra egna
landsmän mera om hjertat?
Bonden, som för sina små behof skall i staden, ofta till och med
på kredit, inköpa sitt läder eller jern, sin sill eller sina specerier, får
i allmänhet dyrt betala den mest underhaltiga vara; det behöfver då
icke bevisas, hvilken fördel, ofta en vinst af 20—40 procent, det skulle
bringa honom, om han, genom en Båämnes- och
FörbruJcningsföre-ning, som på en gång för en hel by eller socken, och medelst kontant
liqvid, gjorde dessa inköp, finge sina förnödenheter till lika pris och
beskaffenhet som om han vore den störste possessionat eller kapitalist.
Då han i den försäljningsbod, hvaruti han sjelf hade del, inköpte sina
förnödenheter, äfventyrade han icke att förlora hvarken på vigt eller
vara, emedan ingen enskild hade deraf fördel. Då vi här
hufvudsak-ligen gjort oss till uppgift att visa arbetare-associationens betydelse,
tillåta vi oss att ur en förtjenstfull engelsk skrift: »Sjelthjelp för
folket» anföra följande skildring af en konsumtionsförening: »En förenings
atmosfer är alltigenom ärlig. Köpare och säljare mötas såsom vänner;
der är ingen öfverrumpling på ena sidan eller någon misstanka på den
andra. De som betjena köparne ser man hvarken bruka knep eller
berömmande rekommendationer. De hafva intet intresse af att chika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
