Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighetens medvetande. De andliga organismerna skilja sig uti sin
utbildningsgång ifrån de sinnliga äfven derutinnan, att de i sitt embryo,
sin första uppenbarelse, åskådliggöra, om än hastigt och försvinnande,
de ideala dragen af den gestalt, som de, en gång fullt förverkligade,
skola ega. Det förflutna har haft ej blott profetiska individer, utan
ock profetiska samfund. Om en viss historiens företeelse skall räknas
till dessa eller anses höra till en »öfvervunnen ståndpunkt», beror
teoretiskt på en analys af dess väsen och praktiskt på den förvandtskap
de lefvande slägtena instinktivt eller medvetet känna att hon eger till
deras egna föreställningar, förhoppningar och behof. Och hvad nu
den äldsta kristna kyrkan beträffar, skall dess typiska betydelse, dess
uppgift att stå som en, förebild .för all samhällsbildande verksamhet
på det religiösa området, icke kunna förnekas ens af dem, som befinna
sig utanför kristendomens råmärken, så länge de dock äro inom
civilisationens och humanitetens. De skola, vid en första blick på henne,
kunna utan tvekan medgifva, att hennes enkelt sköna ordning hvilar
just på de grundsatser, af hvilkas allsidiga erkännande och tillämpning
staternas, kommunernas och de enskildes framåtskridande och välfärd
bero: att hon hvilar på en djup känsla af den menskliga
personlig-lighetens oändliga värde och ställer detta värde högt öfver allt
beroende af timliga vilkor (»här är icke jude eller grek, här är icke
tje-nare eller fri»), dermed häfdande den sanna jemlikhetens grundsats;
att hon hvilar på den lika djupa känslan af allas sammanhörighet i
en och samma andliga lekamen, i hvilken alla äro ansvarige för
en-hvar och enhvar för alla, dermed häfdande den sanna broderlighetens
grundsats; att hon slutligen hvilar på känslan af sjelfstyrelsens vigt, och
att den rika mångfald i verksamhet, som hon medgifver vid sidan af
fullständig likhet i rättigheter och pligter, af henne grundas
uteslutande på den rika mångfalden i de enskildes själsgåfvor, hvilka hon
upphöjer till gudomliga nådegåfvor, afsedda att så användas, att den
ene delgifver den andre hvad han eger egendomligt godt, och att alla
anlag och förmågor harmoniskt samverka till det helas och hvarje
enskild dels bästa. Detta erkännande af sjelfstyrelsen och af det
personliga anlaget är tillika ett erkännande af den sanna friheten i hela
dess vidd. Äfven de, som icke vilja medgifva kristendomen dess
anspråk på att vara den högsta möjliga uppenbarelse af det gudomliga,
skola dock sålunda kunna villigt erkänna det typiska och allmängiltiga
i grunderna för den apostoliska församlingsinrättningen.
Än mer måste detta vara fallet med dem, som hafva sin tröst och
siyrka i tron, att kristendomens läror, sådane de uti nya testamentet
framställas, verkligen utgöra en uppenbarelse af oförgängligt innehåll.
Om så är, skulle icke då detsamma gälla om de former, i hvilka den
kristliga andan klädde sitt samhällslif, just då den första hänförelsens,
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
