Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nådegåfvomas omedelbara uppbärare äro de enskilde kristne. Men
till nådegåfvor utvecklas deras anlag endast inom församlingen, som
är den helige andens verkstad. Enär deras tillvaro omöjligen kan
yppas annorledes än derigenom att den enskilde får visa*hvad han
eger af församlingsuppbyggande egendomligheter, så följer häraf med
nödvändighet personens rätt till fri verksamhet inom samfundet. Men
den enskildes förmåga bevittnas och väges af församlingen, som har
rätt att »pröfva andarae». Inom henne är en särskild nådegåfva, den
kritiska (Såaxg^ag nvsvpaToov), för detta ändamål verksam.
PrÖfnin-gens utslag bör den enskilde underkasta sig, såvidt som allmän
ordning kräfver det. Detta är församlingens magt i förhållande till den
enskilde, och ett moment i hennes sjelfstyrelsemagt. Men den bör
icke framträda som ett yttre tvång, utan , som ett från församlingens
omdöme utgående ljus, som upplyser den enskilde om rätta
beskaffenheten af hans förmåga. Och magten bör utöfvas med största
varsamhet, på det att anden icke må utsläckas och siareorden föraktas. *)
Grundsatsen härvidlag är: »pröfven allt och behållen hvad som är godt»
Då ingen lefvande lem af Kristi lekamen är utan anlag, som
genom anden förädlas och göras brukbara till det helas väl2), så följer
häraf, att hvarje enskild kristen till möjligheten eller verkligheten eger
en »tjehst» inom samfundet. Hvarje sådan tjenst är i högsta mening
en profetisk-presterlig, ett den helige andens embete, utöfvadt för
Kristi skull till befrämjande af Guds rikes tiilkommelse. Häraf följer
hvarje enskild kvistens prestadöme, som kan kallas den personliga
kallelsens prestadöme.
Ur en annan synpunkt, nämligen ur den rätta uppfattningen af
Kristi sändning och verk, följer det aUmänna prestadömet, hvilket är
likasom underlaget för de enskildes, och i hvilket dessa ha sin lika
andel. Nya Testamentet lärer, att Kristus såsom hela mensidighetens
profet och öfversteprest var slutpunkten af allt särskildt,
korporations-messigt fungerande profet- och prestadöme. Genom honom har
stiftats en det gudomliga lifvets gemenskap, hvars förutsättning är, att
alla befinna sig i samma omedelbara förhållande till Gud. När
apost-larne använda gamla testamentets prestidé, sker det städse för att visa,
att ett särskildt prestestånd har intet rum i den nya församlingen.
Befordrandet af, Guds rike i det stora och lilla, ordets förkunnande,
kristendomens utbredning, hvarje enskild församlings bästa finge icke
vara angelägenheter, förhållna åt någon utvald krets* utan hvarje
individs aldraegnaste sak. Hvar och en skall dertill medverka från den
ståndpunkt församlingens osynliga hufvud anvisar honom. I nya för- * 5
’) 1 Thess. 5: 19, 20.
5) 1 Kor. 7: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
