Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behof, öfverallt framhåller den det välsignelserika i gemensamma
rådslag likasom i gemensam bön.»
De äldste (prestbyterema) kallades äfven uppsyningsmän
(intoxo-noi, kvaraf det sedan så missbrukade, i prestväldets tjenst använda
ordet biskop). *) En tredje benämning var föreståndare.* 2)
Vid valet af församlingsembetsmän kan ingen komma i åtanka*
hvars vandel icke blifvit pröfvad af församlingen och befunnen
otadlig. 3) De böra ega alla de dygder, som pryda det enskilda lifvet,
och vara husfäder, som väl förestå sina hus och hafva lydiga barn.4)
Särskildt fordras, att den äldste skall vara en högt aktad man, äfven
bland icke-kristne,5) och, såsom en värdig lem af de kristnes allmänna
prestadöme, förelysa församlingsbröderna i allt, som hörer till Kristi
efterföljelse. När så erfordras, böra de äldste sålunda äfven föregå
bröderna med prof på hängifvenhet in i döden för evangelium och
med sitt blod besegla församlingens trohet mot sin herre och mästare.
Under de snart utbristande förföljelserna få de ock rikligt tillfälle
dertill.
De äldstes embete var således väsentligen ett förvaltningsembete,
men såsom ett kristligt sådant, förenadt med höga sedliga och religiösa
uppgifter och pligter. Bildligt kallas de fördenskull äfven herdar,6)
som hafva att beta Guds hjord, det är församlingen. Att detta
betande bestode uti att leda och öfvervaka förvaltningsangelägenheter
och att förelysa i det allmänna prestadömets dygder framgår af 1 Petr.
5: 1 ff.
Det ligger i sakens natur, att den styrelsens nådegåfva och de
öfrige egenskaper, som fordrades för att vara värdig att sitta i de
äldstes råd, icke alltid anträffades förenade med den ordets högre
nådegåfva, som kallades profetia och var den framför andra
församlings uppbyggande, trosstärkande och Guds hemligheter förklarande.
\
’) Att namnet »biskop» ursprungligen betecknade alldeles detsamma som presbvter
(iildste) framgår tydligt af sådana ställen i nya testamentet, der begge namnen utbytas med
hvarandra (Apostl. G. 20: jemför vi 17 med v. 28; Titus 1: jeraför v. 5 med v. 7) och
af sådane, der församlingstjenarnes (diakonernas) embete namnes omedelbart efter uppav-
ningsmänneus, så att tredje em betet icke kunde ligga emellan dem (Fil. 1: 1; 1 Tim. 3:
1, 8). Benämningen biskop var ej en rangbetecknande, utan en sakbetecknande. 1 de
grekiska städer, uti hvilka kristna forsamlingar uppblomstrade, förefanns redan namnet
»biskop» såsom betecknande kommunaltjenstemän af olika slag: imoxonog dyogccg
torg-uppsyningsman, intoxonog odattov varu-uppsyningsman o. s. v.
5) ngoiara/ufvog. Detta ord togs dock äfven i vidsträcktare betydelse, omfattande
äfven diakonerna och alla, som, ntan att vara församlingens valde embetsmän, ådagalade
förmågan att leda och ordna.
*) 1 Tim. 3: 10.
«) 1 Tim. 3: 1-13.
fl) 1 Tim. 3: 7.
Ä) Uotgtv(g% Ef. 4: 11. Jemför Apostl. G. 20: 28; 1 Petr. 5: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
