Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att Jesus inga prester uppställt i den af honom grundade
församlingen är ett otvifvelaktigt faktum», säger Schenkel *). »Ett prestskrå,
som har att leda de öfriga menniskoma såsom i religionen omyndige,
som har att uteslutande sörja för deras religiösa behofs
tillfredsställande, som har att förmedla alla andras förhållande till Gud och de
gudomliga tingen — en sådan prestkast kunde icke finna rum inom
kristendomen.» »Ett särskildt prest- och profetdöme, genöm hvilket
Guds rikes fortplantning och utveckling skulle förmedlas, och af
hvilket församlingens religiösa medvetande skulle vara beroende, kunde
efter Kristus icke mer existera». Detta är Neanders ord* 2 3). Och
Kah-nis yttrar i fullständig öfverensstämmelse med vår egen här
utvecklade framställning af den apostoliska församlingens väsen och
organisation: »Enligt nya testamentets lära beror kallelsen till en tjenstpå
en nådegåfva(%a£*cr/i*a), hvilken såsom sådan är en tjenstegåfva(diaxovia).
Ku har enhvar sin nådegåfva, men icke enhvar har alla nådegåfvor.
Icke en gång de äldste (presbytereme), som dock böra vara kunnige
„ i läran och pligtmessigt hafva att vaka öfver henne, ega såsom sådane
ordets tjenst. Icke alla, utan några har Gud satt till evangelister,
herdar och lärare. Hvarje kristen har efter den honom gifna
nåde-gåfvan att tjena församlingen, likasom hvaije lem af kroppen har att
tjena det hela. Hvarje kristen är såsom sådan församlingens tjenare.
Den som kallelsemessigt har en församlingstjenst har ock ett embete.
Emellertid skiljer sig i den apostoliska tidsåldern de fria på
nådegåf-voraas utöfning beroende tjensterna från de vid bestämda personer
bundna tjensterna, som man i trängre mening kan kalla embeten.
• Sådane embeten känner nya testamentet blott två: presbyteriatet och
diakonatet. De äldstes embete är ätt leda församlingen; diakonernas
att värna de fattige, i främsta rummet enkorna. Ett särskildt ordets
och sakramenternas embete känner apostoliska kyrkan, sådan nya
testamentet framställer henne, icke. Deraf framgår, att lutherska
kyrkans lära, att det gifves blott ett embete, nämligen ordets och
sakra-menternas, icke är grundad i skriften 3).»
Att förhållandet ursprungligen var sådant det här blifvit skildradt
bevarades länge i kyrkans minne, fastän hierarkien begagnade alla
medel, ända till bibelordets förfalskande 4), för att utplåna hågkomsten
’) Christenthum und Kirche, II.
2) Allg. Geschichte der Christ. Religion and Kirche, I.
3) Die latherische Dogmatik, III.
4) Här endast ett exempel derpä. I Apostl. 6. 15 omtalas, att ett bref afsändes till
forsamlingen i Antiokia, böljande med orden: »Vi apostlarne och de äldste och bröderna»
(of unoaroXot xa* of’ nQtoflvTiQtn xai ot ddfkyoi). Enär nn ordet »bröderna» kunde
påminna om de enskilde församlingsmedlemmarnes rätt att deltaga i rådplägningar och
beslut, så har en förfalskande hand utstrukit artikeln of framför »bröderna», för att me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
