Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuftet, utan icke ens finnes i bibeln, som väl lärer oss att tro och
bekänna Gud såsom treenig, d. ä. såsom Fader, Son och Ande, men ej
såsom tre personer i en personlighet eller substans. Den Lindblomska
katekesen, med sin illa utropade fömuftsupplysning från det adertonde
seklet, hade dock förtjensten att vilja sprida något ljus öfver hvad
som eljest blir obegripligt samt att ärligt erkänna, att uttrycket
persona ej är bibliskt och att man dermed endast »kallat» eller velat
beteckna, utan att närmare förklara det inre förhållandet af Fadren,
Sonen och Anden sinsimellan och till det gudomliga väsendet
Uttrycket person har ock den stora olägenheten att utsätta läsaren och
isynnerhet den mindre öfvade ungdomen för. att antingen derunder
tänka annat än hvad det verkligen betyder, eller att i begreppet för
mycket åtskilja hvad som i väsendet ej får vara åtskildt. Vore det
då ej skäl, att engång åtminstone i katekesen lemna detta olyckliga ord
och redan från början hänvisa på treenighetslärans praktiska moment, som
består deri, att Gud såsom den oändliga kärleken ej kunnat stanna
inom sig sjelf, såsom ett sig sättande, reflekterande och älskande
sjelf-objekt (inre treenighet), utan måste uppenbara denna kärlek utåt,
hvilket är orsaken till de stora kärleksuppenbarelserna, skapelsen,
åter-lösningen, helgelsen. Men Gud i alla dessa lifsyttringar, såsom Fader,
Son och Ande, är dock densamme personlige guden. Skulle det då ej
vara nog att i den korta inledningen till de tre artiklame ställa
ungefar samma fråga och svar, som framlidne ärkebiskopen Wallin i sin
katekes: »Hvad är Gud efter evangelii lära? En till sitt väsende, men
trefaldig till sina verk och välgerningar såsom Fader, Son och Ande»,
eller åtminstone att stanna vid det Lindblomska svaret på frågan:
»Äro flere än en Gud? Nej, Fadren, Sonen och Anden äro en enda
Gud i ett och samma gudomsväsende.» Men antages detta, då måste
äfven svaren på frågorna 111, 139, 171 återföras till den lydelse de
hafva hos L. nämligen, att Fadren, som kallas den förste personen,
är Gud uppenbarad i skapelsen, Sonen, som kallas den andre
personen, är Gud uppenbarad i menniskonatur till den fallna menniskans
upprättelse o. s. v.
Då uttrycket person hittills ej annorlunda än med tillagd
förklaring (»som kallas») ingått i vår katekes, så kan svårligen inses,
hvar-före det nu skulle der införas, då likväl meningen måste vara, att
göra katekesläran mera i allmänhet fattlig och tillämplig. Äfven den
ortodoxe Sack yttrar om ordet persona- trinitatis: »Jag anser väl ordet
icke så skadligt, som många äfven troende ansett det: men jag finner
vigtiga skäl att erinra derom, att det icke är skriftenligt och att
catechismi rena lära ej behöfver ett sådant.»
Den första menniskans likhet med Gud säges af L. hafva bestått
i hennes medskapade vishet i förståndet, helighet i viljan, herravälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
