Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från en eller annan ovana eller synd, utan endast i innerligt begär
• till Kristum och förtröstan på honom. Derigenom blir menniskan
rätt-färdiggjord och har syndaförlåtelse för Kristi förtjenst, som henne
tillraknas; och först efber rättfardiggörelsen, då hon känner sig lättad
från syndabördan och andligen pånyttfödd, skulle hos henne börja i
helgelsen, naturligtvis med Guds, eller hans andes bistånd, ett mera
verksamt sträfvande för sin förbättrings och salighets mål. Men äfven
här är det den Helige Ande som helgar, d. ä. som både behåller och
bevarar i tron, så att man verkligen har svårt att inse, huru
menniskan, så påverkad och omhägnad hon både före och efter sin
omvändelse är af gudomliga krafter, skall vidare i något fall kunna förvillas
och missledas från salighetens väg. Dock heter det i den 192 frågan»
att vi hafva något att iakttaga för att ej förhindra eller förstöra den
Helige Andes verk, nämligen att rätt bruka salighetsmedlen samt under
vaksamhet och bön hålla vårt hjerta öppet etc. Men då detta ej
lärer kunna ske utan någon tankens och viljans ansträngning å
menni-skans sida såsom bevis på hennes nyvaknade sedliga kraft, så inses ej»
huru äfven den sista fortgående förändringen, som vi kalla helgelsen»
i likhet med allt det föregående kan sägas vara helt och hållet den
Helige Andes verk. Det är sannt, att menniskan kan intet taga, utan
det varder henne gifvit af himmelen. Men bruket af dessa gudomliga
gåfvor, såväl af våra naturliga förmögenheter, förnuft och samvete»
som af de genom nåden gifna väckelser och krafter, måste dock bero
af oss sjelfva, om icke allt å menniskans sida skall förvandlas till ren
passivitet.
Det är märkvärdigt att se, med hvad omsorg Komitéen och
sedermera Pr.st., som i det hela godkänt detta förfarande, ur den
antagna katekesen utmönstrat allt, som häntydde på dels en naturlig
förmåga hos menniskan att fatta och uppsträfva till sin skapelses
ändamål, dels äfven hennes fna deltagande i sin omvändelses verk. Så
äro uteslutna frågorna om förnuft och fri vilja, fr. 145, 146, 147,
ordet dygd, fr. 105, 106, ehuru just samma uttryck finnes i bibeln
Phil. 4: 8., 2 Petr. 1: 5., det allvarliga uppsåtet till det goda, beslutet
att öfvergifva synden, fr. 211, 212, samt bemödandet att göra det
rätt och godt är, fr. 91, 129, ja, äfven att taga vara på nåderörelsema,
som K ansåg nödigt, men som Ståndet förklarade »ovanligt och
obe-höfligt.» Ändtligen, hvilket också Agardh anmärkte, är ordet samvete
utplånadt. på 7 eller 8 ställen, fr. 12, 13, 92, 95, 213, 215, 224, 340
hos L. Och hvarföre har allt detta skett, om icke afsigtligen för att
gå till mötes den sedan i vårt land allt mer utbredda pietismen,
hvilken först uppenbarades hos Läsarne i Norrland, som öppet anklagade
församlingens nuvarande psalmbok, kyrkohandbok och katekes samt
hela den offentliga kristendomen för skiljaktighet i vissa delar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
