Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dertill, att judekristendomens trånga åskådning måste vika för en högre:
för den paulinska. Genom hednaapostelens vidtomfattande lära och
verk-åamhet lades grundstenen till den egentliga kyrkan; evangeliets
förkunnande blef numerå kyrkans sak; kristendomens begrepp
sammanföll med hennes; hon började betrakta sig såsom sjelf varande Guds
rike. Likasom detta rike borde sträcka sig öfver hela jorden, så
kallade sig kyrkan redan tidigt den katolska,’den allmänna; likasom det
förstnämnda inom sig sluter all helighet, all tänkbar lycka, så medgaf ej
heller kyrkan att någon verklig dygd, något grundadt salighetshopp kan
finnas utom hennes ’gränser. Sina segrar eller nederlag ansåg hon
såsom vore de Guds rikes; kyrkans vänner eller fiender blefvo Guds;
mellan. hennes intressen och den eviga verldsordningens ansågs råda
en absolut solidariskhet. Derföre kunde arbetet för Guds rikes
tillkomst ej vara annajb än ett arbete för kyrkans utvidgande och
befästande — sådan var den på en gång enkla och praktiska lära
påfve-dömet visste att med aldrig tröttad ifver i sinnena inskärpa.
Kristenhetens alla medlemmar, genom döpelsen invigde till borgare i det
himmelska riket, närde genom sakramenten, undervisade af prestema,
heliggjorde genom aflaten och de goda verken, föras vid kyrkans hand
från det ena trappsteget till det andra på vägen mot himmelen. Alla
vetenskaper och konster mottaga från kyrkan sin vägledning och
medverka till hennes ära; en enda regel herrskar öfverallt: lydnaden; i
kraft af densamma samla sig jordens store i tjenande ställning kring
den andliga magtens högste innehafvare, från hvilken utgår all annan
magt, såsom planeternas ljus flödar till dem från solen. Då kyrkan
är den enda form, i hvilken det gudomliga är närvarande på jordén,
så är allt utanföre hennes område, lemnadt åt sig sjelft, till intet
dugligt, profant, ogudligt. Deltagandet i kyrkans kultus-handlingar, genom
hvilka det öfverjordiska sinnebildligt framställes för åskådningen, och
tron på hennes dogmer, hvilka innehålla en öfverfömuftig sanning, är
för salighetens vinnande det första vilkoret och det sista.
Under inflytandet af kyrkolärans försinnligande uppfattningssätt
blef sålunda kristendomens lära om Guds rike tolkad så, som vore
dermed att förstå endast och allenast den i det yttre framträdande,
synliga kyrkan. Samma allmänna sträfvan att göra det osinnliga
åskådligt, det andliga liksom handgripligt, föranledde äfven den starkt
realistiska ombildningen af de båda öfriga kristna grundidéerna. Det
samband mellan menniskan och Gud, i kraft af hvilket Han till henne
förhåller sig såsom en fader till sitt barn, var, sådant det af Kristus
uppfattades, ett rent andligt; det egde sin grund, såsom vi förut hafva
visat, i en mellan den ändlige personen och den oändlige bestående
ursprunglig och oförlorbar väsensgemenskap. Men den verid, i hvilken
evangeliets förkunnare gjorde sina vidsträcktaste eröfringar, qvarstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
