Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som förr flerestädes uppgafs vara skriften vid hans fastmös död och,
ehuru felaktigt, inforts i Hammarskölds Svenska Vitterheten. Detta
samtal mellan »en jordisk bedröfvad och en himmelsk glad själ» har
åtminstone på den som skrifter detta gjort det djupaste..intryck. Det
är som fomumme man dallrande flägtar från »Davidsharpan i Norden»,
dåman läser verser sådana som dessa:
Ljufvaste min, så vill du dock vissna,
Nyligen i din blomma så täck?
När jag dig minns, mig tankarna hissna,
Sjunkande djupt i ängslan och skräck.
Skall nu så stoft och mörker förgömma
Mitt helsta jag såg ’)?
Aldrig kan jag ditt anlet förglömma,
Det sväfvar i hog.
Ja, dina ord, ditt ljufliga sinne,
Ditt lynne och skick,
Skrifvas hos mig i bäfvande minne
Hvart ögneblick.
»Lit ej på glas, det brister så gerna,
Gör ej på mull din räkning så lång!
Ser du uppgå vid öster en stjerna,
Minns, att hon hafver åt vester sin gång!
Sent eller fort hon måste härunder —
Och hvarför ej fort?
Räkna så långt förgängliga stunder,
Det ginar ej stort.
Flyktige verld, ho vill dig berömma,
Som känner dig rätt?
Nöjas i dig är fastande drömma
Att magen är mätt.
Kunden I dock, I arme, J)esinna
Yillan uti ert köttsliga vett!
Allt hvad I sen måst’ ändtli’ försvinna:
Intet är fast på jorden, ej ett.
Strömmen far fort: du kan icke gissa,
Hvad liden han är.
Skatta dock högst det eviga vissa,
Som finnes ej der.
Klaga ej att min själ hafver vunnit
Sin lysta nu full,
Undra ock ej, att mullen har funnit
Sin boning i mull!» o. s. v.
Och verser med denna lediga versifikation, med denna kraft i
uttryck och detta djup i innehållet skreftos dock 1710! Man måste
vara blind, om man nekar en period, som" kan frambringa dylika
dikter, en alldeles ovanlig grad af odling, äfven om de skulle härröra
från ett af dess största snillen. Rydelius är dock som svensk skald i
så många hänseenden barn af sin tid, att han måste anses mer som
exponent än faktor, men som ett uttryck af den allmänna poetiska
utvecklingen än som dess befordrare och reformator. Märkligt är dock,
att han haft ett bestämdt inflytande på följande skedes föresyn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
