Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida ej dessa båda discipliner tillsammans kunna latt’nog komma att för
religionsämnet eröfra en alltför stor del af folkskolans
undervisningstid; synnerligen om dertill kommer, att den rigtning, som nuförtiden
mer och mer gör sig gällande på detta fält, redan i folkskolan infort
och troligen med hvarje dag alltmera inför utanläsandet äfven af
bibelspråk och psalmer. Yi skola här ej utförligare jafhandla detta ämne,
utan inskränka oss blott till att påpeka hvad som verkligen kan blifva
ett hinder för folkundervisningens utveckling — ett hinder som har
sin rot uti den ställnipg, hvari skolan befinner sig gentemot kyrkan,
och hvilket är desto betänkligare som sjelfva skollagen i det fallet
uppmuntrar till öfverdrifter. Folkskolestadgan innehåller en olycklig
paragraf om ett s. k. »minimum» som skall läras i folkskolan och som
bör utgöras af »ren och flytande innanläsning; religionskunskap och
biblisk historia, till den grad som erfordras för att kunna hos
prester-skapet bölja den egentliga nattvardsläsningen; kyrkosång; skrifva och
de fyra räknesätten i hela tal». Att i allmänhet dervidlag föreskrifva
ett »minimum», är ungefär detsamma som att gifva ett normalmått
för skolans prestationer; och man finner huru väl detta normalmått
blifvit afpassadt efter kyrkans önskningar och behof. När man vidare
vet huru kort och oordentlig skolgången i allmänhet är, så är tydligt,
att den ifrågavarande bestämmelsen om hvad som under alla
förhållanden framför allting annat måste medhinnas och som följaktligen äfven
måste komma att anses såsom i och för sig och framför allt annat
vigtigt icke kan undgå att utöfva en mindre fördelaktig reaktion på
behandlingen af de öfriga läroämnena. Bestämmelsen i afseende på
innanläsningen kan visserligen göras temligen elastisk; och så väl till
följd häraf som på grund af allmänna pedagogiska grundsatser har
man ock tillåtit sig en viss frihet vid uppgörandet af läsordningar. Det
föreskrifna minimi-pensum har i allmänhet betraktats mera såsom ett
önskningsmål, än såsom ett kompulsoriskt kunskapsmått; och med en
sådan uppfattning torde man hafva kunnat hoppas, att den
ifrågavarande paragrafen i skolstadgan efterhand skulle upphöra att utöfva
något synnerligen menligt inflytande på undervisningen. Men i detta fall
har en märklig nyhet inträdt i så måtto att pastorerne flerstädes,
utan tvifvel i god mening efter deras uppfattning, föresjcrifvit
minimi-kursen såsom en ovilkorlig fordran för inträde i nattvardsskolan. Vi
betvifla högligen att en pastor äger denna magt; men äger han den
och begagnar sig deraf för att verkligen tvinga hvar och en, som vill
admitteras till nattvarden, att i skolan lära sig bibliska historien och
katekesen så fullständigt* och väl han för ändamålet kan finna för
godt att bestämma, då är domen uttalad öfver folkskolan; nämligen
den domen, att hon svårligen skall kunna väsentligen lyfta sig öfver
sin närvarande ståndpunkt. Klart är ock att under ett sådant system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
