Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På samma sätt företer sig i början menniskoorganismen för for-,
skarens ögon. Kännedomen om menniskokroppens konstruktion är i
sanning icke medfödd, och ingen kan på förhand sluta sig till, huru
det ser ut inuti hans egen kropp. Århundradens ihärdiga studier hafva
behöfts för att samla den kunskap derom, som vi nu ega, och ännu
väntar mången anatomisk fråga på sin lösning. Dessa studier hafva,
äfven de, någon gång måst i hemlighet bedrifvas, under nattens
timmar, i undangömda källarhvalf för att undgå den fanatiska
intoleransens spejande öga. Det har funnits tider, då dissektioner af
menni-skolik varit förföljda med lika mycket nit, men med mycket större
magt af den fanatiska obskurantismen, än i våra dagar fysiologernas
vivisektioner. Vi ega af E. Hamman en bild af anatomei} Andreas
Vesalius, som gifver en skön och lefvande erinran om denna tid. På
Vesalii lugna panna läsa vi löftet om den seger öfver fördomen, som
dock till sist är tillförsäkrad vetenskapens stilla arbete.
Fysiologien förutsätter anatomien såsom en nödvändig hjelpkälla.
De enskilda organema måste särskildt och i sitt sammanhang noga
studeras. Först sedan detta är gjordt är det möjligt att med framgång
studera deras lifsyttringar.
För att sätta ett lokomotiv i rörelse, måste vi nödvändigt elda i
dess ugn. Denna eldning är en kemisk process, som väsentligen består
deruti, att den atmosferiska luftens syre förenar sig med det i ugnen
inlagda kolet. När nu en syrepartikel vid lämplig temperatur träffar
en kolpartikel, så förena de sig till följd af ’en mägtig attraktionskraft,
eller som det på konstspräket kallas, kemisk frändskap, med hvarandra
till den allmänt, bekanta gasformiga kropp, som vi kalla kolsyra —
densamma som innehålles i skummet af öl eller porter, perlorna i
sodavatten eller champagne. Vid denna förening af syre och kol utvecklas
värme, som i sin tur förvandlar vattnet i ångpannan till ånga, hvilken
nu genom sin mägtiga expansionskraft sätter lokomotivets häfstänger
och hjul i rörelse.
Här är det således i sista hand en kemisk process,
som’åstadkommer ett mekaniskt arbete. Kolet innehöll i sin kemiska frändskap
till syret ett förråd af kraft, som genom förbränningen gjordes till
godo och åstadkom en effekt, uträttade ett arbete, jemförligt med flera
hästars än någonsin en konung spänt för sin vagn.
Men när kolet brunnit ut, stannar maskinens rörelse, liksom ett
urverk stannar, när lodet gått ned. Ingen mekanism är i stånd att
utveckla mer kraft, än som blifvit den från annat håll gifven i samma
eller annan form. Den länge närda drömmen om ett »perpetuum
mobile», på hvars förverkligande så mycken tid och så mycken snillekraft
blifvit onyttigt förspillda, är en af den nyare mekaniken bevisad
omöjlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
