Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
organer, hjeman eller ryggmärgen, der den öfvergår i en annan
änd-apparat, en såkallad nerv- eller ganglii-cell. Det är på dessa
ganglii-celler som viljan spelar, liksom på tangenterna af ett piano. Hvarje
anslaget akkord motsvaras af en kombinerad muskelrörelse.
Den sålunda i möjligaste korthet och allmänhet beskrifna
muskeltråden med sin nerv utgör det elementära rörelseorganet, och hvad vi
kalla en muskel är blott sammanfattningen till ett gemensamt helt af
en viss mängd sådana, hvilka vid viljans inflytelse eller genom någon
kemisk eller fysikalisk retning på de likaledes till en gemensam
nervstam förenade nervtrådame, samtidigt utföra sina rörelser i ett
tempo, liksom en väl öfvad trupp soldater, hvilka manövrera såsom
en man, »liksom om man ryckte på en tråd.»
Muskeltråden åstadkommer nu rörelsen derigenom att
denkontra-herar sig, d. v. s. den förkortar sin längd, men vinner i samma mon
i tjocklek, så att dess kubikinnehåll förblifver i det aldra närmaste
detsamma. Genom denna förkortning af muskeln närmas dess fäste
punkter till hvarandra, hvilket är den enkla principen för all vår
rörelse-mekanik. Genom tillväxten i de öfriga dimensionerna är det som
en arbetande muskel synes liksom svälla och som den kännes hårdare
och fastare än eljest.
För utförandet af dessa rörelser behöfver nu imellertid muskeln,
lika väl som ångmaskinen, en ständig tillförsel af vissa kemiska,
kol-haltiga ämnen, och det genom densamma ständigt strömmande blodet
är den källa, hvarur den hemtar näring för sitt arbete. I sjelfva
verket försiggår inom den arbetande muskeln en liflig kemisk förbränning.
Muskeln är en af organismens förnämsta härdar för kolsyrebildning
och värmeutveckling. Hvem har icke någon gång i vinterkylan
ansträngt sina muskler och utfört våldsamma rörelser, som för åskådaren
måhända förefallit både omotiverade och löjliga, blott i det
lofli-ga ändamålet att hålla sig varm? Hvem har icke erfarit att denna
gymnastik haft samma värmande effekt, som en vänligt sprakande
brasa; men hvem har alltid så noga tänkt efter, att han med sina
rörelser, detta sitt arbete i luften, i sjelfva verket just antändt en
brasa i sin egen kropp, bränt upp en del af sin egen lekamen och
värmt sig sjelf dervid? Detta är dock, om man ser saken rätt, den
enkla, osminkade sanningen.
Utan tillförsel af syrgas och nytt brännmaterial kan muskeln icke
göra sin tjenst. När förrådet är slut upphör dess
kontraktionsfÖr-måga. Muskelrörelsen, liksom lokomotivets, är sålunda i sista hand
bunden vid’ en kemisk förbränningsprocess och möjligheten är gifven
här, liksom vid ångmaskinen, att beräkna huru mycket kol, som
behöfver förbrännas för att åstadkomma en viss mängd arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
