Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva visat att, om en kropp fullständigt förbrännes, summan af det
värme, som utvecklas genom förbränningen från dess början och till
dess slut, blifver fullkomligt densamma, antingen förbränningen sker
hastigt och direkt eller långsamt och på omvägar.
Man skulle nu utan tvifvel lika väl som med kol och med samma
effekt kunna elda ångmaskinen med fett, stärkelse, socker o. s. v., om
ej detta ur ekonomisk synpunkt vore alltför olämpligt. Dock torde
icke sådant alldeles sakna exempel. Det återkallar i minnet en
berättelse, som någonstädes stått att läsa om en amerikansk flodångbåt,
hvilken under en resa råkade ut för en kappsegling med en annan
och dervid eldade upp hela sitt kolförråd, innan segern »var afgjord
till någonderas förmån. I ifvern tillgrep man nu lasten, som bestod
af fläskskinkor, fortsatte eldningen dermed och vann verkligen segern.
Är denna historia icke sann, så kunde den åtminstone vara det. A
andra sidan skulle väl äfven vi sjelfva kunna föda oss med stenkol,
om de nämligen af våra matsmältningorganer kunde fördragas och
bearbetas. Men noga räknadt är stenkol egentligen ingenting annat
än träd, bevaradt i jorden från urverldens tider; — och af träd har
man dock på sednare tider lyckats göra socker, som för vår organism
är ett förträffligt brännmaterial. Mången karamell kan derför helt
visst leda sina anor direkt ur skogen. Utbytet af eldningsmedel är
imellertid sålunda ett obestridligt faktum — och ångmaskinen och vår
kropp hafva i detta afseende kunnat byta om roler.
Men vår kropp är likväl en långt mer komplicerad inrättning,
som först genom en egen apparat behöfver preparera sitt
brännmaterial — och detta är matsmältningsprocessens hemlighet. Det finnes i
naturen en slags kökskonst, den enkla urbilden, efter hvilkens
principer all sund matlagning borde reformeras. Dessa principer kunna vi
lära af vår egen mage och tarmkanal. Den preparation af
näringsämnen, den digestion, som af dessa organer utföres, är en rent kemisk
operation och kan af oss i sina detaljer eftergöras i våra laboratoriers
glaskärl. Körtlarnas beståndsdelar verka på rent kemiskt sätt på
födoämnena, upplösa dem och bringa dem derigenom i den form, att de
kunna upptagas af blodet och organerna.
Vår kropps väfnader äro nämligen porösa och genomträngliga for
vätskor i allmänhet. Detta förhållande gaf »lifskraften» på sin tid
mycket att syssla, många processer att utföra, hvilka vi nu förklara
genom en enkel fysikalisk process. Om man med en porös skiljevägg
afdelar ett kärl i tvänne rum och i dessa införer vätskor af olika
natur, men dock så beskaffade, att de kunna blanda sig med hvarandra och
genomgå skiljeväggen, och om man sedan låter alltsammans stå
tillräckligt länge, så skall man finna att vätskorna i båda rummen efter
en tid äro fullkomligt lika. Strömmen genom skiljeväggen upphör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
