- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 1. (Årgång 1. 1868) /
235

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nämligen icke förr än detta resultat inträdt — än de fullständigt
blandat sig med hvarandra. Detta kalla vi i vidsträckt mening vätskors
diffusion.

Det är genom en sådan diffusion som vätskorna i smått röra sig
inom organismens väfnader och reglera utbytet af de kemiska
bestånds-delarne. Genom väfnadernas porositet är det möjligt att upptaga
vätskor i blodet och äfvenledes att aflägsna vätskor derifrån. I det
sed-nare fallet är det ofta helt enkelt fråga om en filtration af samma
art, som då en vätska rinner genom vanligt läskpapper i en tratt.

Blodmassan i vår kropp är i detta afseende att förlikna vid en
sjö. Hvarje sjö har vanligen många källor och tillflöden och, om intet
aflopp funnes, utan vattnet oupphörligen finge strömma från källorna,
skulle sjön snart bli öfverfull och hota närliggande trakter
médöfver-svämning. Men nu är det så ställdt, att det öfverflödiga vattnet helt
småningom aflägsnas och detta vanligen åt två särskilda håll. Det ena
är den bäck eller flod, som vanligen utlöper från hvarje sjö — och det
andra är sjöns vattenyta, från hvilken en ständig afdunstning eger rum
och detta i all synnerhet under sommarens dagar, då solstrålarne
uppvärma vattnet. På samma sätt förhåller det sig med blodmassan; —
den har många tillflöden, många små källor inom tarmkanalens vid-,
sträckta område och dess öfverflöd strömmar bort dels genom
njurar-nes begränsade flodbädd, dels afdunstar det från hudens och lungornas
vidsträckta ytor. Att man dricker mer om sommaren än om vintern
kommer sig deraf, att mer vatten i det förra fallet afdunstar från
huden. Blodmassan måste nämligen hållas vid någorlunda konstant mängd,
om alla funktionerna skola normalt förlöpa — och denna konstanta
mängd beror nu derpå, att ungefär lika mycket kommer till som det
bortgångna.

På samma sätt måste också blodets normala och konstanta
sammansättning bero derpå, att de beståndsdelar deraf, som åt ett eller
annat håll derifrån bortgå, ersättas af lika många nya partiklar af
samma slag. Komma flera till, än de som bortgå, så blir blodets halt
af detta ämne ovanligt stor; gå flera bort, än de som komma till, så
blir den ovanligt liten. Här se vi en källa till variationer, hvilken i
vissa fall kan blifva en källa till sjukdom.

Det är ett intressant och länge bekant faktum, att ormgiftet, som,
om det inkommer i ett sår, såsom händelsen är vid ormbett, kan hafva
en dödande verkan, är alldeles oskadligt, om det intages genom
munnen och nedsväljes. Italienaren Fontana, från hvilken vi i första hand
hafva denna observation, intog det sjelf theskedtals utan ringaste
olägenhet. Den franske fysiologen Claude Bernard har utan påföljd
ingifvit hundar grantals af det bekanta pilgiftet från Guyana i
koncentrerad lösning, under det att en bråkdel af en milligram af samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free