Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt enkelt att räkna dertil!. Men vi skulle snart afstå från detta
tröttsamma arbete med nedslaget mod, och detta vore icke att undra
på; ty man kan lätt beräkna, att om en arbetsför menniska satte sig
till, att räkna ziffra för ziffra, två i sekunden, och fortsatte denna
räkning 12 timmar om dagen, så skulle hon behöfva mer än 30,000 år
för att hinna till en billion. Huru mycket är då 60 billioner? — Det
är ett tal, så stort, att vi derom ej kunna göra oss en aflägsen
föreställning — och mot hvilket stjernornas tal, som vi kunna se på den
klara vinterhimmelen, är en ren obetydlighet.
Dessa små celler äro nu imellertid för vårt lif af högsta vigt;
utan dem kunde vi icke lefva. Man må likväl icke tro, att de
utgöra ett enstaka exempel, ett ensamt stående undantagsfall.
Tvärtom är det just af dylika små kroppar, byggda efter samma typ,
som hela vår kropp är sammansatt. Föreställom oss ett manna- eller
sagogryn, men mycket mindre, osynligt för vårt blotta öga och med
en liten kärna inuti och vi hafva straxt en slags föreställning om
huru en cell ser ut i sin enklaste form. Af tegelsten, och
murbruk bygga vi hus, palatser och tempel i de mest vexlande
former. Så är cellen den organiska verldens lefvande murtegel, den
är det enkla elementet i den konstrika byggnaden, den enklaste
lefvande organisationsformen. Man har, och detta med skäl, kallat
cellerna för elementarorganismer. De bildas, fullgöra en tid sina
förrättningar och upplösas igen; och i deras ställe bildas nya. Med ett ord:
de föra ett individuelt lif, alldeles som de lefvande organismerna
öf-verallt i naturen. Den första organiska varelse, som uppträdde på
vår jord, måste hafva varit en sådan cell — och det gifves ännu i dag
växter och djur, som icke hunnit öfver detta trappsteg på
utvecklingens skala. Men ur denna enkla typ har naturen under
mångtusen-årigt arbete utvecklat hela den rika mångfald af former, som nu smeka
vårt öga och fylla oss med beundran och häpnad. Detta samma
utvecklingsarbete försiggår i smått inom hvarje organism, som födes på
jorden. Det gafs en tid, då hvar och en af oss, som nu trampa
jorden, icke var mer än en enda liten cell, och denna cell blef moderåt
de billiontals cellér, hvaraf våra kroppar nu bestå. Enhvar af dessa
har nu sin plats att fylla, sin funktion att utföra inom vår organism
och det helas lif och välfärd beror derpå, att hvarje cell gör sin
skyldighet. Vår kropp är derför i viss mening att betrakta såsom ett
samhälle af individer, liksom en bikupa eller myrstack, hur främmande
denna föreställning än må låta.
Det är nu blodcellernas särskilda och vigtiga uppgift att ur luften
upptaga och kringbära syrgasen. Det röda färgämnet, som de
innehålla, har en stark frändskap till syret och absorberar detta ur luften
i lungan för att sednare aflemna det ånyo åt organerna, sedan cellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
