- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 1. (Årgång 1. 1868) /
242

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stoff för skaldens drömmar ligger ej häruti! Den tunga, som nyss svor
den älskade evig trohet, den hand, som tryckte hennes, är i nästa
Stund icke mer densamma! När vi skryta af vära stolta anor, hvem
vet om icke en partikel af våra fäders rostiga slagvärd, kanske ock af
slafvens bojor, cirkulerar med blodet genom vår tunga? När jag, med
blicken riktad mot hinjlen, framkallar för min själ bilden af ett kärt
föremål, — såsom ett bleknande minne eller en rosenfargad
framtidsdröm — hvem vet, om icke bland de hvita molnen deruppe seglar en
partikel af den tår, som jag fällde eller skall fälla vid vännens graf?
Hvem vet, om icke en partikel af dén luft jag utandades med ett kärt
namn i min morgonbön, i den sena qvällen smyger sig tyst och
obemärkt kring den älskades hufvudgärd?

•Nog af! här finnes det friaste spelrum för äfven den djerfvaste,
den rikaste fantasi att göra sina kombinationer efter behag. Ingen
kan veta, om han träffar rätt, men ingen heller bestrida möjligheten
deraf och deruti ligger just drömmarnas omistliga rikedom. Men detta
har dock ingen annan betydelse än den, att vi menniskor hafva med
den öfriga verlden och hvarandra långt mera gemensamt, än vi
vanligen önska och tro. Det lönar sig icke att försöka undfly de band,
som naturen väft mellan oss.

Men medan materiepartiklame och krafterna vexla, stå formerna
qvar, sedan de en gång blifvit färdiga, Vår kropp är ett hotel för
resande — en stad, som står under växande generationer, der husen
byta om egare, rummen byta om hyresgäster och möbler — ett
lokomotiv, som, för hvarje hvarf hjulen rulla omkring, förtär nya kol och
strör nya rökmoln öfver fälten.

Men vi få ej dölja för oss, att dessa jemförelser vi användt för
att antyda den fysiologiska forskningens riktning, dess bemödande
att på fysiko-kemisk väg förklara det organiska lifvets yttringar,
endast referera sig till den fuliväxta organismen. Hos de organiska
varelserna kommer ett nytt till, nämligen förmågan att uppbygga sin
egen kropp och producera nya dermed lika. Här stöta vi på de så
kallade vegetativa funktionerna, hvilka det hittills icke lyckats oss att
i alla detaljer på fysiko-kemiskt sätt förklara. Vår kunskap derom
inskränker sig hufvudsakligen till det morfologiska. Inom detta område
har dock mikroskopet på sednare tiden spridt ett klart morgonskimmer
och öppnat ett vidsträckt och löftesrikt fält för kommande arbeten.

Man har förebrått oss, att vi icke kunna eftergöra dessa naturens
verk i våra laboratorier, vi, som dock berömma oss af, att känna och
förstå så många af lifvets förborgade processer. Men huru obetydliga
äro icke våra resurser mot dem, som naturen egt till sin disposition
— verldshafvet till laboratoriikärl och millioner år för sina
experimenter ! Man får då icke af oss begära mer än af naturen sjelf. Icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free