Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
val, beror ju blott af regeringens initiativ, af tillfälliga anledningar,
som derfbre ock öppna mycket spelrum för tillfälliga, saken sjelf
ovidkommande, omständigheters inflytelse; den tvistiga sakfrågan är
härvid alltför mycket sammansmält med frågan öm personer, som — sitta
vid styret eller gema vilja komma dit. Om derimot folkomröstning
skall, enligt författningen, ega rum i vissa på förhand bestämda
ärenden, så är det personliga intresset, en ministéres seger eller fall, mera
främmande för afgörandet. I det hela kunde man önska, att
författaren utförligare behandlat detta vigtiga ämne: den för öfrigt väl sagda
anmärkningen, att »det församlade folket är mindre i stånd att besluta
i sakfrågor, än om personer», att det bäst afgör de förre genom valet
af de senare, löser ej frågan. Vi tro, att 1787 års amerikanska
konstitution, femte artikeln, jemte 1848 års schweiziska
förbundsförfatt-ning, §§ 106—107, äfvensom dylika bestämmelser i åtskilliga
kanto-nalforfattningar innehålla en i den politiska litteraturen alltför mycket
förbisedd idé, och att den vanliga statsrätts-dogmen, att en
representation skall innehafva den representerades alla rättigheter, möjligen ej
är alldeles upphöjd öfver hvarje grundadt tvifvelsmål1).
Deremot sysselsätter sig författaren vidlyftigare med det
spörjs-målet, hur man i en demokrati med allmän rösträtt skall skydda
minoriteternas rätt mot majoritetens förtryck. Den grundidé, hvilken så
sinnrikt, ehuru dessvärre under serdeles missgynsamma omständigheter
tillämpades i danska riksrådsvallagen af 2 Oktober 1855, hvilken i
England på olika sätt utvecklats af olika författare — Thomas Hare,
James Garth-Marshall, Henry Fawcett, John Stuart Mill och sannolikt
flere, som vi ej känna — till hvilken man i engelska stadsordningen
af 1835 redan.finner en antydning, och hvilken äfven i några engelska
kolonialförfattningar fått ett uttryck, innan den genom sista
underhus-reformen bragtes till en, om än till undantagsfall begränsad, dock
sannolikt ännu betydelsefullare användning, — denna samma princip
är i Prevost-ParadoPs ögon den välsignelserika magt, som skall trygga
minoriteterna och dermed blifva ett af den sanna demokratiens fasta
värn. Han omfattar med entusiasm den tillämpning, idén fått i
England genom, hvad man der kallar, the cumulative vote. Antag, att en
valkrets eger att utse tre representanter, så skall enligt det vanliga
systemet hvarje väljare på sin röstsedel uppföra tre olika namn: det
är då tillräckligt för det parti som eger majoritet — en mer än
hälften — att förena sig om tre personer, för att beröfva minoriteten,
hur stark till antalet den må vara och hvilka framstående förmågor
den må räkna i sina leder, hvarje möjlighet att bli representerad i
’) Vi tillåta oss att hänvisa till Laboulayes yttranden, i föreläsningarna öfver Förenta
staternas historia, om »begränsade fullmakter» saint om nnionsförfattningens amendementer:
III:e boken, första och tjugonde föreläsningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
