Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passande valkorporationerna för öfre kammaren i de förutnämnda
con-seils régionaux. Antalet af regioner kunde blifva tjugu till tjugufem
egande hvar och en att besätta åtta till tio platser i första kammaren.
Utom de sålunda utsedde, högst tvåhundrafemtio, menar författaren att,
då öfverhuset utan olägenhet kan räkna trehundra ledamöter —
underhusets bestämmer han till omkring sexhundra — de återstående femtio
platserna borde upplåtas dels åt vissa högre embetsmän, som i kraft
af sitt embete vore sjelfskrifna, dels åt tio valda ledamöter af
Institutet, tvänne för hvarje af de fem akademierna.
Af de ämnen, författaren behandlar i de tvänne kapitlen om
ministeren och om statschefen, ha vi i det föregående redogjort för det
vigtigaste, författarens teori för den konstitutionella monarkien. Hans
erinran, mot slutet af femte kapitlet, om olägenheterna af alltför
långlivade ministerer samt om det oriktiga åskådningssätt, som gör en
ministers uppstigande eller fall till en triumf eller en katastrof i hans
enskilda lif, påpeka vi i förbigående, såsom väl värdt att behjertas
äfven annorstädes än i författarens fädernesland.
Helt och hållet nödgas vi lemna å sido de återstående kapitlen af
andra boken: om domaremagten och rättsskipningen, om pressen, om
den kyrkliga lagstiftningen, om kriget och arméen, samt tredje bokens
förut i korthet rubricerade innehåll. Endast i förbigående må
uppmärksamheten särskildt fästas å, hvad författaren yttrar om kriget:
det är några sidor af en bländande vältalighet, en poesi genomstrålad
af den klara tankens ljus och ädla känslors glöd. Så mycket som
någon ville författaren kunna hoppas, att kriget engång endast må
tillhöra det förflutna, men han gör sig ej till organ för den vulgära
uppfattning i industrialismens läger, som aflärdar problemet genom
att jemnföra staters och nationers ödesdigra skickelser på slagfältet med
ett gräl på gatan mellan Per och PåL
Och härmed kunde vi sluta en anmälan, som företrädesvis afsett
att anbefalla Prevost-Paradofs verk till deras studium, som egna sig
åt de allmänna värfvens praktiska skötsel eller publicistiska
behandling, och som ej anse politisk verksamhet kunna väl umbära politiska
studier. Men äfven utanför denna mera begränsade krets önskade vi
att det måtte blifva kändt, af ett särskildt skäl, hvarom ännu några ord.
Det har sedan några år kommit i bruk att tala om Frankrikes
inre förfall, om de sedliga magters upplösning, hvilka utgöra det
mensk-liga samhällets pelare. Dessa omdömen ha väl stundom varit
medvetet tendentiösa, framkallade af nationell fåfänga, afundsjuka och
fanatism: så ha tyska författare med mycken bredd tolkat sin
»sitt-liche Entriistung» öfver det franska sedeförderfvet. Men i allmänhet
torde de kunna hänföras till en ytlig och något naiv slutkonst, som i
enstaka, ofullständigt kända och skeft uppfattande företeelser trott sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
