Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den, som nedskrifver dessa rader, hade under flera år den lyckan
att stå Ernst Björcks rika hjerta nära. Han räknar det ännu och
skall alltid räkna det såsom ett af sitt lifs bästa och renaste minnen,
att han en gång i förhållande till den bortgångne stått på den
platsen. Detta ger honom också nu det modet att åt allmänheten
öfver-lemna redogörelsen för några bland de intryck, han erfarit af den nu
försvunne vännens personlighet.
Det är i högre mening en sanning, att hvar och en är och gäller
för det, hvartill han sjelf g’ort sig. Detta vill icke vara en kättersk
tanke om menniskokraftens oberoende af Gud, från hvilken kommer
all god gåfva, således äfven friheten^ men det vill vara ett erkännande
å vår sida, att vi verkligen af Gud fått den gåfvan. Vi vilja säga,
att i hvarje menniskas lif inträda ögonblick, då Gud och hans rike
ställer sig på den ena sidan och allt det, som all sin herrlighet
oak-tadt icke kan betecknas med det namnet, nödgas ställa sig gent imot,
och då menniskoviljan ställes allena mellan dessa begge sferer, så allena,
att allt hvad hon mer än sig sjelf förnimmer är endast den röst, som
bjuder: välj ! Då finnes ingen magt, som tvingar, icke ens Guds: då är
menniskoandens öde lagdt i dess egna händer. Menniskan gör sig då
till det, som hon sedan verkligen är, när man vill fatta sjelfva kärnan
af hennes personlighet. Och efter hvad hon då blir, skall Guds dom
öfver henne utfalla.
Ingen annan här lefvande menniska vet, hvad i sådana stunder
föregår. Derföre har icke heller domen öfver dylika ögonblicks
användning blifvit lagd i de här lefvande menniskornas händer. De kunna
döma efter tecken, icke efter sjelfva saken, ty den hafva de aldrig sett.
Jag medger, att somliga tecken äro tillförlitliga; men bland
menni-skorna råder en stor oenighet om hvilka som äro det. Somliga påstå,
att tro eller icke-tro på »Athanasii symbolura» utgör ett sådant
tillförlitligt tecken, oeh till dessa höra såsom bekant detta symbolum sjelft;
andra föredraga att tro på sådana tecken, som äro anförda i Matthei
25: 35, 36, 42, 43. Öfverhufvud måste man vara mycket varsam, när
man dömer efter tecken, men framförallt när man efter tecken
fördömer.
Hörer detta hit? Ja, på sätt och vis. Till att börja med hörer
det hit på det sättet, att vi härigenom velat framhålla skilnaden
mellan hvad en menniska inför Gud och med egen frihet är, samt det
hvilket hon är genom natur och yttre omständigheter. Det sednare
ligger för hvarje betraktare i öppen dag; till det förra kan man blott
sluta efter tecken.
Det förra är lättare än det sednare. Men för att bedöma en
person rätt, måste man försöka begge delame; ty personens betydelse
för oss är en produkt af begge dessa faktorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
