Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmåga att igenkänna sanningen i hennes många underliga, ofta
barnsliga omklädnader; och härtill fordras i sin ordning en viss
sympatetisk instinkt, medelst hvilken man kan så att säga känna med den
andres hjerta och se med hans ögon. Denna instinkt, denna
moraliska och religiösa fantasi egde Ernst Björck i ovanlig grad. Det är
också satt utom allt tvifvel, att han derigenom var särdeles lämpad
just för själasörjarens kall; och det är ingen tillfällighet, att skalden
blef prest. Fantasien egde för honom icke blott den betydelsen att
skapa för det skönas skull: hon skulle äfven bilda underlag för
sanning, dygd och religiositet.
Ernst Björck egde en annan gåfva, hvars förening
meddenmäg-tiga fantasien åtminstone icke är en alldaglighet: han egde ett utmärkt
förstånd. Han genomskådade, med utomordentlig lätthet gifna
förhållanden och visste genast, hvilken behållning för tanken, som kunde
hemtas af hvarje sak. Förståndet är en fantasien tuktande magt, och
Ernst Björck försummade icke att hos sig sjelf låta denna tuktan få
göra sig gällande. Hände sådant någon gång, så var det då, när
fantasien sysselsatte sig med det menskliga dådet att måla det hos andra
mörka i alltför ljusa färger. Då kunde det hända, att förståndet för
några, ögonblick fällde sitt tuktande gissel, och att fantasien onäpst
slösade med sina dagrar. Var det inom kamratkretsen fråga om att
fålla domen öfver en felande broder eller blott att stadga straff för
möjliga förseelser, då kunde man vara säker, att Ernst Björck skulle
begära ordet till den felandes försvar. Och då kunde det någon gång
hända, att försvaret gick något längre, än de af förståndet erbjudna
skälen räckte till. Det var en liten kompassens missvisning, en af det
varma hjertat förorsakad missvisning, när tankames ström ville föra
den. ödesdigra nålen mot ett alltför kyligt vädersträck. Men denna
missvisning gjorde lika liten skada som den vanliga kompassens: man
kunde beräkna den förut, och man kunde afräkna den efteråt. I de
flesta andra fall visade hans förstånd alldeles rätt. Minnestecknaren,
kanske icke alltid fri från den föreställningen, att man städse måste
afgöra djupgående spörsmål genom djupt anlagda och dialektiskt
utförda undersökningar, föll ofta i häpnad öfver de gina stigar, på hvilka
Ernst Björcks förstånd ledde sig till de djupsinniga problemens
lösning. Det var icke ett rent filosofiskt sätt att gå till väga; men
ingen kunde neka, att det var ett förståndigt sätt, och att resultatet var
riktigt. Författaren har icke alltid funnit sig befogad att gifva sin
oinskränkta aktning åt det s. k. sunda förståndet, just emedan dess
påstådda helsa i många fall visat sig vara ganska undergräfd; men
hos Ernst Björck fann han aldrig skäl att tvifla på det sunda
förståndet, ty hos honom var allt helsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
