Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard von Beskow.
i
I.
r
Höstens guldsol strålade klart lördagen den 24 sistlidne oktober
öfver den landtligt sköna och fridfulla nejd, i hvilken Solna gamla
kyrka, omsluten af sin lilla kyrkogård, bildar medelpunkten, med gröna
falt till omgifning och den högresta, blågröna barrskogen kring
horisonten. Genom den öppna kyrkdörren hördes orgelns djupa toner och
en koral af ungdomligt späda röster smälta samman. Snart derefter
utkom ur kyrkan ett stilla tåg. Det styrde sin väg till en nyss
öppnad graf och nedsänkte i dess gömma en lagerprydd kista, hvarefter
det i tysthet skiljdes åt.
Der sågs en furste, några af regeringens förnämste män,
medlemmar af landets vittra, lärda och konst-akademier, af national-teatem
och af pressen räcka hvarandra handen öfver det hemlighetsfulla djup,
från hvars rand de denna gång återvände.
Den man, hvars stoft sålunda, utan tillopp af
begrafningsbesö-kande, utan några ståtliga ceremonier, jordades, men som ännu i
döden förenade kring sig representanter af det ädla, sanna, stora, sköna
och lysande, han i lifstiden då lifligt och varmt dyrkat, var Bernhard
ron BesJcow. Snart var den lilla kyrkogården åter tom. Den hade
gjort sin mogna höstskörd i en solklar stund. Från dess trånga
om-hägnad, der Franzéns milda stämma fordom ljudit, der Berzelii
granitmonument reser sig öfver Crusells vård och Choræi mossbelupnå sten,
peka nu det skönas och sannas genier på ett nytt blad af Sveriges
minnesstora anor.
Bernhard v. Beskow hade sjelf önskat att ingen parentation, intet
tal skulle hållas vid hans graf. .Denna önskan var befogad. Hvad
han varit, hvad han verkat, hvarken upphör vid hans graf eller
behöf-ver vädja till det försonande ljus, som döden skänker åt hvarje, äfven
inom sig sjelf eller i de efterlefvandes minne oklar personlighet. Ett
söndagsbarn i inre och yttre hänseende, eger Beskow ännu i döden
den sällsynta lyckan, att hans bana föreligger fullkomligt harmoniskt
och fulländad! utmätt, på samma gång slutet af hans lefnad
förvandlade hans forna motståndare till entusiastiska loftalare. Om vi’
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
