Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idealet förverkligas blott i den absoluta personligheten, aldrig i den
objektiva verlden. Hela lifvet, äfvén staten, samhället och kyrkan,
borde, enligt nyromantikernas åsigt, vara omedelbart harmonisk form af
idén, och då den verklighet, som var närvarande för dem, erbjöd, såsom
alltid måste vara fallet, anblicken af strider, oro, korssande sträfvanden,
inre och yttre tvädrägt, ville de uppsöka en verklighetsform, i hvilken
menskligheten kunde finna absolut hvila. Vid det flämtande skenet
från den uråldriga, men inför den nyaste forskningens och filosofiens
framsteg ohållbara, idén om ett borttappadt fullkomlighetstillstånd, trodde
de sig hafva funnit detta tillstånd pånyttfödt i kristendomens första,
allmänna former, d. v. s. i medeltidens verldsskick, icke besinnande
eller vetande, ty de voro dåliga historici, att dessa former redan i
samma ögonblick, de vunno fast organism, krossade tusendens frihet
och inneburo frön till den brytning och utveckling, som senare egt
rum, hvilket med andra ord vill säga, att den absoluta, fria bvilan i
en viss verklighetsform lika litet då, som någonsin egt och kan ega
rum. Deraf imellertid nyromantikernas sympatier för katolicismen, för
kastväsendet, för folkfantasiens och uppfattningens verld, sådan den
var under medeltidens »fromma dagar», som de, till följd af den
idealiserande dager, afståndet skänker åt alla föremåls yttre former, trodde
utgöra idel lycka, harmoni och tillfredsställelse; deraf slutligen deras
försök att, då sträfvandet att återgå till medeltiden strandade på
omöjlighetens klippa, rädda åtminstone dess rest, för att stanna den
fortgående »upplösningen» och ändteligen krystallisera lifvet i en bestämd,
skön gestalt, i hvars själ de ville ingjuta sina nya, djuptkända idéer
om lifvets enhet och ideala harmoni. Nyromantikerna voro inga
poli-tici och historici; de voro blott spekulerande estetici. I politiken
framför allt voro de barn, som begagnades af de egenteligen politiska
reaktionärerna, Mettemich samt Wiener-kongressens furstar och statsmän.
Nu, när restårationsperiodens sista aflagringar hålla på att bortsköljas
öfverallt, borde man dock med passionfritt lugn och fördomsfrihet kunna
bedömma fosforistemas förvillelser på ett område, dit de af ett i
grunden intressefritt och blott teoretiskt misstag blefvo inkastade.
Malmström medgifver, att fosforisterna icke kunna i religiös reaktion
jemföras med deras nyromantiska bröder i Tyskland. Fosforistemas
lilla poetiska dyrkan af jungfru Maria var, från den religiösa sidan
betraktad, blott ett »talesätt», utan inre rot, en svärmisk fäntasiutflygt,
utan all praktisk betydelse, såsom hvar och en i diktens rymder kan
svärma för Olympens gudar, utan att derföre kunna beskyllas för
grekisk hedendom. När Malmström icke desto mindre förebrår
fosfori-steraa, att hafva velat återinföra den katolska verldsuppfattningen och
den. »blinda tron på presten», gör han sig på samma gång skyldig till
en oreda och till en orättvisa. Det var blott katolicismens estetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
