Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
ur ymnighetshornet gifmildt utströr sina bhåfvor. Allt gror och spirar, der han
gar fram; ängen blomstrar, gräset står högt och saftigt, fruktträden bära dub-
belt, böljande sädesfält bebåda en riklig äring. Ej underligt om belåtenheten
och lefnadsmodet hos vårt folk synas år från år växa i kapp med grödan.
»Goda år» öppna leende utsigter mot kommande tider. Med glada hjertan
kunna sönerna af 1870-talets Sverige blicka omkring sig i detta land, der
»från Sundets rika strand längst upp till fjellhög Nord» skatter utan tal göm-
mas i skogar och stenkolsgrufvor, i frodiga åkrar och strida forsar, och inom
hvars gränser en sträfsam, laglydig befolkning sköter flitens värf under en tryg-
gad samhällsordnings hägn, ännu föga berörd af utländsk upplösnings smitta.
Den tiden är förbi, då man stämplade såsom en allt för prunkande »pblomster-
målning» den följande förutsägelsen af en svensk statsman: »Aldrig förr, hvar-
ken då när det kära systerlandet slets från vårt hjerta, eller i de ärorika da-
garne, då Sveriges välde sträckte sig långt bort i främmande länder, och då
nästan hela Östersjön låg som en insjö i dess famn; aldrig var dess område
mer naturligt, dess befolkning mer talrik, dess välstånd mer utbredt och, mensk-
ligt att döma, dess framtid, så vidt den af oss rätt vårdas, mer löftesrik än
nu. När amwerikanaren säger till sin son: i fall du får lefva och blir stor,
så får du se ditt land vara det mäktigaste på jorden, då sväller hans bröst af
stolthet och fröjd. Och huru skulle det väl kunna vara annorlunda? — ty
hvem känner ej sitt hjerta vidgas vid tanken på ett älskadt fosterlands tillväxt
i välgång, storhet och makt? — Och äfven åt oss svenskar är en sådan glädje
beskärd. Äfven vi kunna med visshet förutse en utveckling, hvartill måhända
intet annat land i Europa kan uppvisa ett motstycke? Härtill fordras dock,
att de hjelpkällor vi ega, men som till största delen såsom slumrande krafter
ligga obegagnade, skola blifva behörigen tillvaratagna.»”
Att dessa hjelpkällor på senaste tiden med framgång tillvaratagits; att
vi svenskar omsider, följande den gamle Axel Oxenstjernas bekanta maning, be-
gynt lära oss konsten att »vrätt bruka det Indien, Gud oss gifvit hafver i Sve-
rigeo, detta faktum torde få betraktas såsom ett af de vigtigaste i vår inre
historia sedan den nya folkrepresentationens införande. Men äfven i fråga om
ett folk står det fast, att det »lefver ej allenast af brödv. Det, att Sveri-
ges statsskepp, styrdt af förvärfsbegäret, skjuter fart på de ekonomiska in-
tressenas farvatten, är blott en klen borgen för att svenska folket, bedömdt
ur de ideela intressenas synpunkt, förtjenar benämnas pett folk som lefverp.
Det i sista hand maktpåliggande är ju icke guld och gröna skogar, men vår
redebogenhet att i pröfningens stund uppoffra det timligt goda för det eviga.
Här såsom allestädes måste det afgörande sökas på det personliga lifvets om-
råde. Frågan huruvida ett framåtskridande eller ett tillbakagående spåras i
vårt nyaste sambhällslif, kan derföre, fattad i dess kärnpunkt, utbytas mot en
af följande lydelse: huru är det bestäldt med fosterlandskärleken i vår tids
! Jfr. Tal, anföranden och uppsatser af J. A Gripenstedt, Första bandet, 8. 243.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
