Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
Fins intet jern i berg och mannasinne?
Har barnet glömt sin egen moders minne?
Fins intet qvar af detta mod, som stält
En vall mot våldet förr vid Breitenfelt?
I kifven väl om sättet och om tiden,
Men stunden flyr — och snart min tid är liden».!
Men nog med dessa bittert smärtsamma betraktelser! Illa skulle det an-
stå oss att rikta våra läsares uppmärksamhet företrädesvis på sådana af de se-
naste tilldragelserna i vårt medborgerliga lif, som kunnat tända förtrytelsens
eld i hvarje fosterländskt bröst. Andra tidstecken, ljusa och löftesrika, hafva
ingalunda saknats under den nu tilländalupna femårsperioden. » Kommen ihåg
att I ären svenskar!» ropade den unge sveakonungen i slaget vid Lund till sina
emot fienden framryckande rytterisqvadroner. Det är liksom ljöde i våra da-
gar samma eggande rop till folket på den fria jord, som värnats af Carlar och
Gustaver. Ej i slagtningens tummel höjes det ropet numera. Det framtränger
till oss som den nya tidens, som det unga Sveriges stridsrop på slagfälten i an-
dens verld; det är lystringsordet på alla vägar och stigar, der odlingens banér-
förare draga ut till landvinning i sanningens och skönhetens riken. — För Sve-
riges folk synes vårt århundrades sista fjerdedel varda till ett den nationela
sjelfbesinningens tidehvarf. Uppresande oss ur försoffningens dvala, sträfva vi
att återfinna oss sjelfve, att blifva förtrogne med vårt eget väsen, dess anlag
och dessas tidigaste historiska utveckling, sålunda emottagande lärdomar af det
förflutna med hänsyn till vår framtida bestämmelse. Ett yngre slägte har gjort
till sin verksamhets mål att bryta udden af den tillvitelse, som innebäres i det
forna ordspråket: »Är det gemenligen de svenskes sedvänja: lynx foris, talpa
domi — lodjur i det utländskt är, mullvad i det inhemskav. Till lösningen
af tidens nya uppgifter fordras ett nytt andligt kapital, och detta står på in-
tet vis att erhålla genom lån utifrån. »Sjelfbjelp» är våra dagars lösen för
det nationela framåtskridandet. Ur den svenska folkandens schakter skola vi
upphemta den ädla metall, hvilken, sofrad från slagget och utpräglad så som
vederbör, skall varda vår dyrbaraste skatt och en för alla tider giltig värde-
mätare.
Den gryende insigten om hvad härutinnan är oss förelagdt har varit frukt-
bärande i flera hänseenden. På det teoretiska och det estetiska området hafva
vi begynt »komma ihåg att vi äro svenskar:» här bjudes oss vid innevarande
tidpunkt den glädjerika synen af svenskhetens pånyttfödelse i Sverige. Det
härvid angelägnaste är ej att åvägabringa nya, förut okända insatser i vår od-
ling, men att framdraga och belysa det nationelt ursprungliga, att hos alla sam-
hällsklasser väcka kärlek till det inhemska, det fosterländska. ZLikasom under
hvarje »Prenaissance»-period, söker man nu hos oss bygga framtidens borg på
grundvalen af vår noggrannt genomforskade forntid. »Mindet der lader som
ingenting, er dog ct lönligt Kildespring» (Grundtvig): vi inse det och mot-
taga begärligt helsodrycken, som räckes oss ur den källans friska flöden. Vårt
! Jfr Dikter af C. D. af Wirsén, sid. 237.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
