Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
»svenskhetens pånyttfödelsev omsider egt rum ej allenast inom vitterhetens och
konstens lustgårdar, men på den till offer villiga handlingens valplats.
Till slut blott ett ord i den fråga, som bland dagens alla brännande frå-
gorp är den ojemförligt vigtigaste! Då denna tidskrift första gången framträdde
inför allmänheten, yttrade vi, på tal om vår odlings framtidd: — »har
Goethe i sin definition af det heliga träffat det rätta, när han säger:
»Hvad är heligt? Det är hvad många själar tillsamman
Binder, bunde det än lätt, såsom strået en krans.
Hvad är heligast? Det, som, ständigt allt djupare fattadt,
Nu och för evighet andarne enar alltmer» —
hvad är väl då det oheliga, det i verkligheten, fastän ej till namnet profana, om
ej den makt, som icke sammanbinder själarne, men upplöser banden mellan dem
icke förenar, men söndrar?» Att denna i följd af sin inre beskaffenhet split-
stiftande, samfundsupplösande och derföre ej mindre emot kristendomen än mot
kulturen fiendtliga makt är den »ortodoxap tro, som yrkar på »förnuftets till-
fångatagande,» förståndets slafviska instämmande i den s. k. »rena lärans» form-
ler — det var hvad vi då sökte ådagalägga, hänvisande på en tusenårig erfa-
renhets vitnesbörd om huru denna dogmtro, hvar helst hon fått befästa sitt välde,
förvandlat den kristliga kärleken till ett skadelystet hat, som med blod och lågor
betecknat sin väg genom historien. Härom hafva vi velat erinra, för att till-
lägga, att vår ståndpunkt i denna mensklighetens lifsfråga är och förblir oför-
ändradt densamma. På det religiösa området välja vi nu liksom förut vår plats
i striden der, »hvarest menniskovärdet bedömes efter uppsåtets halt, icke efter
åsigtens korrekthet, efter viljans personliga hängifvenhet åt en idé, icke efter
förståndets opersonliga försanthållande af en kyrklig lärosats.» Först när detta
åskådningssätt blifvit enväldigt rådande i vårt land, kan den storartadt sköna
framtidsutsigt förverkligas, som hägrade för p»Sveas» skald, då han i odödliga
toner qvad om den kommande tiden:
| »Sc, upp till statens nya tempel tåga
ej skilda flockar, men ett brödrafolk.
Det ligger aska öfver afunds låga,
och tvedrägt faller för sin egen dolk.
Ren som en stjerna blickar religionen,
och lag och frihet hålla vakt kring tronen».
Att frambära en hållfast sten till den bygnadsplats, der »statens nya tempel»
en gång skall lyfta sina tinnar mot ljuset, det har från begynnelsen varit och
varder framgent vår tidskrifts högsta syfte. Med visshet om att det vi uti ett
sådant syfte tala icke skall sakna gensvar hos en fosterländskt sinnad läsare-
krets, höja vi på den fria forskningens mark vår svenska odlings fana.
CARL VON BERGEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
