Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
rimmen i allmänhet rätt kraftfulla och betecknande. Detta i stort och helt.
I enskildheter lemnar dock äfven Gjertsen godt rum för anmärkningar. Äfven
han har i sin »Tilegnelse» endast halft om halft lyckats lösa det enkla, stora
problem, som förelåg öfversättaren i Goethes berömda »Zueignung». Både första
och andra strofens slutvers äro matta och icke rätt klara. I tredje strofens
begynnelse har Gjertsen genom en fri vändning fått fram de hädangångnas
»döfva öron» som halft komisk tankemedelpunkt. Sista strofens början lyder så:
Mig drager Lengselen, der tauq saalenge,
Til Aandeskarens alvorsstille Sted;
Lig Zolsharpen klinger mine Strenge
Med Tonen ubestemt til Sangen speed.
Behöfva vi påpeka den rama prosan i första versens relativsats; det matta, af
rimnöd framtvungna i den andras Sted och det spinkigt tvinande i den fjerde?
I Rafaels sång låter Gjertsen solen »qvedev för att få rim på »tredev; ut-
trycket är alldeles olämpligt. Goethe låter också den lysande dagstjernan »to-
nande», ljudande stämma in i sfärernas sång. För rimmets skull begåfvar Gjert-
sen Faust äfven, sid. 21, med »Doktorknivo. Sid. 22 heter det: »Et lever,
virker i de andre Delev, ett oegentligt, opoetiskt uttryck för: »Eins in dem
andern wirkt und lebt». »Kaum durch cin Fernglas» är, sid. 26, oriktigt öf-
versatt med: »Fast ei med Kikkert». »Gladelöser, sid 27, är ingen eqvivalent
för »unerquicklich». Mefistofeles” bekanta vishetsspråk
Grau, theurer Freund, ist alle Theorie,
Und grän des Lebens goldner Baum,
har herr Gjertsen stöpt om sålunda: |
Graa, kjere Ven, er jo al Theori,
Og gren staar Livets gyldne Stammen».
Trots dessa brister och oegentligheter, hvilka det ligger utom vår uppgift att
fullständigt angifva, är Gjertsens Faustöfversättning, som ofvan sagdt, ett ganska
respektabelt arbete.
Tjugu år före Norge-Danmark, eller år 1853, fick Sverige af Johan An-
dersson en fullständig tolkning af Fausts förra del, och nitton år derefter, 1872,
utgaf bibelöfversättaren, domprosten H. M. Melin en likaledes fullständig öfver-
sättning af tragediens senare del. Anderssons öfversittning, som genast mötte
välförtjent bifall, blandadt med vänligt klander af:en del påpekade brister, står
i full jemnhöjd med Gjertsens. Ställen förekomma visserligen, der meningen
är svårt bort- eller tillkrånglad, det språkliga uttrycket är der och hvar än
krystadt sökt, än slappt, än osvenskt; men som motvigt deremot kan man utan
långt letande finna stycken, som på det lyckligaste sätt återgifva originalets
tankeinnehåll i en form, som närmar sig Goethes i kraftfull, ledig bildning. Ton
och stämning äro likaledes i allmänhet väl träffade. Melin har behandlat sin
text stundom väl slafviskt, stundom väl fritt, så fritt till och med att knappt
ett spår af originalets mening finnes qvar. Såsom ett exempel ibland otaliga
på den förstnämda svagheten må anföras Helenas yttrande till Faust, sid. 176:
Jag tycker mig förlefvad och dock så ny,
I dig invefvad, kan ej, vill ej fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
