- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
21

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM GOETHE OCH TOLKNINGEN AF HANS FÖRNÄMSTA VERK. 21
äflan att lyfta sig öfver sitt eget sinliga väsens ståndpunkt. Klart och träffande
yttrar den skarpsynte afgrundsfilosofen:

Er scheint mir, mit Verlaub von Ew. Gnaden,
Wie eine der langbeinigen Cicaden,
Die immer fliiegt und fliegend springt
Und gleich im Gras ihr altes Liedchen singt;
Und läg er nur noch immer in dem Grase!
In jeden Quark begräbt er seine Nase.
Rydbergs öfversättniog lyder, sid. 10:
Hon liknar — om Ers nåd täcks njuta bilden —
En långbent en, cikandan, lilla vilden,
Som flyger jemt i språng på språng:
Strax hörs ur gräset dock dess gamla sång.
Om han i gräset vore lugn som rosen!
Men i all äfja skall han sticka nosen. :
Trots sin bildrikedom kommer öfversättningen här icke upp emot Geoethes enkla,
kraftigt sammanslutna uttryck.

På samma sida återgifver Rydberg Mefistofeles’ yttrande om Faust: »Er
ist sich seiner Tollheit halb bewusst», med »slaf af halfmedveten dårskaps röst».
Det svenska uttrycket kan visserligen försvaras, men skilnaden behöfver icke
förklaras. Bland rimmen, hvilka eljest öfver allt osökt springa fram som blom
ur grönskande blad, stöter man på ett och annat, som förefaller betänkligt.
För att få en motsvarighet till »strupe», begagnar Rydberg sid. 23 den stötande
formen »djupev i förening med pluralen »grund». Den poetiske läsaren känner
icke till en sådan maskulin flertalsform af grund», som öfversättaren möjligt-
vis afsett. Men skulle äfven vid en mikroskopisk undersökning vissa punkter
möjligen kunna uppletas, der anmiärkningslustan med större eller mindre an-
strängning kunde klänga sig fast; så äro vi åtminstone icke vänner af ett så-
dant tillvägagångssätt, och allra minst i ett fall som detta, der det till gransk-
ning framstälda verket, hvar blicken än faller, strålar af förtjenster. Man skall
i detta allmänna slutomdöme förgäfves söka inlägga någon öfverdrift. Från hvad
sida man än betraktar Rydbergs arbete, alltid skall man nödgas tillstå, att hvad
man väntat sig bäst städse der är hunnet, ofta öfverträffadt. Om, såsom na-
turligt är, de häften, hvilka återstå, i samma mått fylla konstens högsta an-
språk, skall vår literatur räkna ett oförgängligt verk mera, glänsande icke blott
af lånadt, utan äfven af eget inre ljus.

Samtidigt med Rydberg har en annan framstående svensk vitterhetsidkare,
grefve Carl Snoilsky, bragt sina, förut i tidskriften »Nup offentliggjorda, öfver-
sättningar af åtskilliga Goethes ballader bunter eine Decke» och bjudit den öfver-
sedda och tillökade samlingen åt en vidsträcktare läsarekrets. Goethe har såsom
bekant sammanfört sina berättande lyriska dikter under den allmänna benäm-
ningen ballader; och om det än kunde synas, som hade ett och annat stycke
derigenom undfått ett familjenamn, som strängt taget icke passar så väl, så är
likväl demarkationslinien här icke af poetiken skarpare uppdragen, än att man
gerna kan nöja sig med den gamle mästarens bestämning. Goethe har sjelf an-
gifvit den D»mysteriösa behandlingen» såsom ett väsentligt kännemärke för balla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free