Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
1783 ansågo kopparnickeln ’ för en kopparhaltig koboltmalm. Ännu 1801 an-
såg Haiy det ej vara fullt afgjordt, att nickeln var en gärskild metall (jfr.
Haiy’s Mineralogi 1801. III. s. 509). Vidare kan det i afseende på Cron-
stedts kemiska verksamhet förtjena omnämnas, att han var den förste som fäste
uppmärksamheten på en stenart »Bastnäs tungsten» från Bastnäs grufvor i
Vestmanland, i hvilken Berzelius, Hisinger och Klaprot år 1803 upptäckte
cerium, Mosander åren 1839 och 1843 lanthan och didym. Cronstedts egent-
liga storhet låg dock icke inom kemiens utan inom mineralogiens forsknings-
område. Här blef han banbrytare för den nya tiden.
Det var naturligt, att en viss praktisk vana att särskilja sten- och malm-
arter snart skulle utbilda sig i ett land så rikt på bergverk som Sverige. Nå-
got spår dertill finna vi dock knappast i den äldre svenska literaturen. ty Aron
Forsii mineralogi öfverflödar af sagor från arabiske författare, men innehåller
endast antydningar till naturstudier inom eget land”. Deremot röja Urban
Hjärnes lyckligtvis för malmletare och ej för lärda skrifna »Flockar»” prak-
tiska insigter i ämnet, och han har verkligen här fäst sitt namn vid några nya
iakttagelser inom vetenskapen. Först efter 1720 inträdde dock hos oss äfven
på detta fält ett annat tidskifte. Redan 1730 utgaf Bromell" en liten anspråks-
lös men förtjenstfull mineralogi. som ger oss en lättfattlig bild af vetenskapens
dåvarande ståndpunkt. Sedermera upptog Linné äfven stenriket i sitt Systema
Nature (första upplagan 1735) och sökte på denna kunskapsgren tillämpa det
förfaringssätt, han med så mycken framgång använde vid beskrifningen och
ordnandet af djur- och växtrikets alster. Linnés skarpa blick för de yttre
egenskaperna och kiännetecknen ledde honom till insigt uti kristallformens be-
tydelse och förmådde honom att vid mineralens ordnande fästa något afseende
härpä. Härigenom gaf han längre fram väckelsen till De Lisles på detta filt
så epokgörande arbete. Linnés metod följdes af Gottskalk Wallerius”, gom 1747
utgaf den första verkliga Handbok i Mineralogien’”, ett arbete ojemförligt bättre
än allt hvad som sedan Agricolas tid skrifvits i denna kunskapsgren. Man
fann här ej allenast sammanstält allt det förut inom vetenskapen kända, men ar-
betet är äfven rikt på vigtiga nya iakttagelser. Dock gör Wallerius ännu icke
! Minueralet är kopparfirgadt men håller ingen koppar; namnet beror på den förut om-
talade bergsmanna-fördomen.
? T. ex. uppgiften att rubin sknlle finnas vid Kexholm. lärmed afses tydligen de i
Impilaks förekommande vackra röda granaterna. Likaledes kände Forsius, att bergkristaller
förekomma i Norge (Jemtland), Lappland och Finland.
? Urban Hjärne: Kort anledning till åtskilliga malm- och bergarters, mineraliers etc.
efterspörjande. Stockholm 1694.
t Magnus v. Bromell: Inledning till nödig kunskap att igenkänna och uppfinna alla-
handa Bergarter. Stockholm, 1730.
» Född 1709, professor i mineralogi och kemi i Upsaala från 1750—1767. + 1785.
" Mineralogie eller Mineralriket. Stockholm 1747. Sedermera utgifven i omarbetad
form under titel Systema Mineralogicum. Vol. I och II. Stockholm 1772. Ofrversatt till
flere utländska språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
