Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
Det är helt visst icke utan skäl som »Julqvällenv sålunda, ehuru det
yngsta af Runebergs tre större fosterländskt-episka stycken, likvisst framom
»Elgskyttarne» och »pHannav kommit i åtanke med en konstnärlig utstyrsel.
I sjelfva verket kan nämligen »Julqvällen» på visst sätt sägas utgöra höjd-
punkten af Runebergs diktning åt detta håll. Icke såsom ville vi härmed
uppställa någon rangskilnad mellan dessa tre stycken: hvart och ett af dem utgör
ju en lika väsentlig och lika nödvändig del af den bild, de tillsamman gifva
af finska folket. Men de tvenne beståndsdelar af detta folk, allmogen och den
bildade klassen, hvilka i »Elgskyttarne» och »Hanna» tecknas företrädesvis hvar-
dera för sig, de sammanslutas i »Julqvällen? inom en enda ram. Skalden har här
satt såsom sitt mål att skildra armod och rikedom, hög och låg på samma tafla, och
derigenom blir handlingen fördjupad, kontrasterna mera kraftiga, det drama-
tiska intresset (om detta uttryck tillätes oss i fråga om en episk dikt) mera lif-
ligt. Och i samma mån som ämnet varit mera mångsidigt, har äfven skalden
utvecklat ett mästerskap i komposition, hvilket gör att denna dikt ganska väl
kunde, om man så ville, begagnas som tillräckligt underlag för utvecklingen af
estetikens bekanta »kompositionslagar».
Att gifva läsaren en dylik systematisk afhandling, är dock ingalunda vår
afsigt. Vi ha blott önskat i korthet belysa gången och planen i dikten; vi
tro att äfven på detta sätt kompositionens skönhet skall kunna göras fullt klar.
1.
Vi bjuda således läsaren att följa oss ut i den mörka vinterqvällen, der
skalden låter sin dikt begynna. Den person, som här först träder oss till möte,
är icke en som skulle behöfva en presentation med många ceremonier. Också
äro vi på förtrolig fot med honom, sedan vi hört blott de trenne första
verserna: =
»Tyst från sitt ensliga torp, långt borta i djupet af skogen,
Gick den gamle soldaten Pistol mot qvällen omsider,
Sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden.»
På detta raska, målande sätt föreställer skalden för oss hjelten i sin dikt.
Det ämne han valt bör emellertid erhälla en närmare begränsniog, och denna
vinner det äfven på ett enkelt och naturligt sätt genom en kort blick tillbaka
och en annan dylik framåt från den situation, i hvilken Pistol befinner sig.
Det heter nämligen:
»Ingen han lemnade qvar i den ödsliga hyddan, och ingen
Följde hans spår. En son, den ende han egde sig närmast,
Fjerran i härnad dragit och stred i det turkiska kriget.
Sorgsen syntes den gamle dock ej begynna sin vandring,
Utan som andra han väntade glad julaftonens glädje,
Bjuden att fira den nu på den stora bemedlade herrgåln.»
I dessa innehållsrika verser ha vi äfven redan erhållit en antydning om
den gamle soldatens sinnesstämning, och denna utlägges sedan vidare, efter det
man hört ordalydelsen af den omnämda bjudningen från majoren, Pistols gamle
vapenbroder. Det heter nämligen:
»Nu för den vänliga bjudningens skull och den ädie majorens
Glömde den gamle färdens besvär, lätt tålande skogens
Tjocknande mörker och snön, som, af vindarna hopad om dagen,
Låg på den ödsliga stigen ännu, ojemnad och spårlös.
Skyndande gick han och lyfte sitt djupt nedsjunkande träben
Nöjd som en kung ur drifvan, och hann, fast haltande, framåt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
