- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
37

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM RUNEBERGS DIKT DJULQVÄLLEND. 37

Andra sången är egnad åt Augustas försök att väcka frid och hopp i den
sörjande systerns sinne. Sången börjas emellertid icke härmed, utan den in-
ledes med tvenne mindre skildringar, hvilka vid första påseendet kunde före-
falla episodartade, men i sjelfva verket icke oväsentligt ingå i diktens plan.
Först berättas nämligen huru kaptenskans unga tjensteflicka afbryter den öds-
liga tystnaden i den ensliga kammaren på vinden genom att omtala en dröm
som hon haft, och hvilken hon väl sjelf anser ha en ond betydelse, men icke
för ty i allsköns välmening förtäljer för sin bedröfvade unga matmor. Denna
berättelse tjenar till att än mer öka dysterheten i stämningen och sålunda bilda
en mörk fond, mot hvilken sedan skapelserna af Augustas fantasi framstå desto
klarare. På tärnans berättelse svarar kaptenskan blott med att vänligt sända
henne ned i stugan för att deltaga i de andras lekar. Så blir hon ensam med
sitt sofvande barn. Hittills har hon ej i hela dikten yttrat ett ord om sin
smärta: hon har ej velat blotta den för andra. Nu, i sin enslighet, ger hon
luft deråt. Mcn huru? Jo, hon

»gjunger med klagan en vaggsång |
Öfver sitt hvilande barn, som af faderns öga ej skådats.»

Denna vaggsång är således icke heller något öfverflödigt parti i dikten,
utan är det vackraste uttryck, skalden kunnat välja, för att åskådliggöra den
unga makans sorg.

»Men då öppnades dörren omsider. Den vänliga systern

Kom, i sitt ömma bekymmer, att se och trösta den sorgsna.»
Vi känna redan hemligheten af Augustas konst som tröstarinna, och hon går
äfven här till väga på ett liknande sätt som emot fadern. Hon tänker ej på
att med förnuftsskäl söka resonnera bort systerns sorg; dertill är hon för ung
och för poetisk. Det är äfven här hennes oförfalskade känsla, som leder henne
på rätt väg. Hennes kärlek till systern låter henne lifligt deltaga i dennas
sorg; äfven hon följer i tanken med saknad svågern borta i kriget. Men i
hennes sextonåriga sinne omdanar sig saknaden till en poetisk bild af kapte-
nens öden i österlandet, och det är denna bild, som hon i två skimrande ro-
manser framställer för systern, för att i dennas själ ingjuta hopp och förtröstan.
Hennes syftemål vinnes äfven; här liksom hos fadern blir den mörka känslan
småningom stämd till en ljusare genom att upptagas och omformas i den sexton-
årigas ljusa, rena sinne.

Det är intressant att iakttaga huru skalden i de olika sätt, på hvilka han
låter Augustas deltagande sinnelag uppenbara sig, förstår att åstadkomma både
omvexling och tillika en viss stegring, så att för hvarje ny situation, i hvilken
Augusta befinner sig, såväl hennes uppgift blir större, som de medel hon an-
vänder mer betydande. Åt den fattiga enkan och hennes barn, hvilka endast
lida materiel nöd, gör bröd och annan välplägnad till fyllest. Åt Pistol, då
hans sinne för ett ögonblick fördystras af tanken på hans ensliga ställning, ger
Augusta redan en del af sitt eget jag, då hon ingår i hans tankeverld för att
skildra hans framtid ljus och glad. Starkare än Pistols öfvergående förstämning
är affekten hos majoren, och derför fordras här af Augusta, om hon skall kunna
något uträtta, ett ännu djupare ingående i hans känslor. Men faderns upp-
brusande harm kan dock äfven lätt tänkas såsom öfvergående; hos systern åter
måste sorgen nödvändigtvis vara mer beständig och svårare att mildra. Här måste
således Augusta gifva en ännu väsentligare del af sig sjelf än blott den känsla,
som fann sitt uttryck i musikens toner. Och denna fordran uppfyller hon verk-
ligen, ty hon låter sitt deltagande få en bestämd gestaltning uti en fullt utförd
fantasiskapelse, hvilken vi lätt känna är ett utflöde omedelbart ur hennes hjerta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free