Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
känsla af sin gemenskap med de sambhällslager, man vanligen betecknar med
benämningen »folket»; han vet, att i den kamp, som Finlands söner i århun-
draden fört för sin tillvaro, är det dock männen af Pistols skrot och korn,
som burit den tyngsta bördan, och burit den utan att knota. Och derför vet
han att skatta ett trofast mannahjerta, äfven der detta klappar under soldatens
simpla rock.
Hvilken vacker grupp bilda ej desse två åldrige krigare, sammanslutne
som de äro, trots olikheten i lefnadsställning, genom den ömsesidiga aktningen
för hvarandras menniskovärde och genom gemensamma minnen från »VPvåra
segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid!» Men öfver denna grupp faller
ännu ytterligare skimret af en poctisk belysning, som utgår från den sexton-
årigas strålande öga Hon, som städse i dikten representerat poesin, hon som
förut beständigt varit oegennyttig, hon blir nu plötsligen sjelfvisk och klagar
för den gamle soldaten öfver att hon nu blir ensam, att ingen bryr sig om
henne. Men hvem älskar ej denna egoism, då den intet annat är än ett ut-
tryck för hennes oändliga godhet, hvilken vill bringa gamle Pistol att i någor
mån förgäta hur ensam han är, derigenom att han vet sig vara något för andra.
Och hvem ser ej, att Augusta i sjelfva verket här är färdig att gifva ännu
mer, än vid föregående tillfällen, då hon sökt lindra de andras sorg; att hor
nu, då icke mer vänliga ord och skimrande fantasibilder göra till fyllest, är
villig att gifva hela sitt unga jag åt den gamle. Så har Runeberg, med full-
ändadt mästerskap, i sin teckning af Augustas karakter förstått åstadkomma
ännu en stegring, den sista och skönaste.
Och sålunda bjuder oss denna tafla, i all sin enkla naturlighet, en samlad
bild af alla de andliga krafter, hvilka utgjort och alltid skola utgöra Finlands
tryggaste värn. Ty då hos det finska folket mannens mod och qvinnans kärlek,
ålderdomens fasthet och ungdomens hängifvenhet sluta sig samman att på hem-
mets fridlysta härd vårda fosterlandskärlekens låga — komme då hvilka öden
som helst: det finska folket skall besegra dem, eller falla med ära.
VALFRID VASENIUS.
Allmän värnepligt och fritt samhällsskick.
Ett lands krigsförfattning kan icke skiljas
från dess samhällsförfattning.
Th. Wijkander.
I en klippvägg på nordsidan af staden Luzern ser man ett konstverk, da-
nadt efter Thorvaldsens utkast: ett lejon som, i dödsminuten, med tassen skyd-
dande täcker en lilja. Vården är helgad åt minnet af den del af schweiziska
gardet, som föll vid stormningen af Tuilerierna den 10 Augusti 1792.
En berättigad och vacker hyllning åt krigsmannadygd, åt mandom och tro-
het och sgjelfuppoffring, för dock detta minnesmärke tanken på en folksed, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
