Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN VÄRNEPLIGT OCH FRITT BÅMHÄLLSSKICK. 41
genom fyra hundrade år fortplantat sin nesa från blad till blad af den schwei-
ziska historien.
Sedan schweizarne i en följd af ärorika strider, från början af fjortonde
till slutet af femtonde seklet, tryggat sitt alplands oberoende och åt en milis
af landtmän och herdar vunnit ett krigiskt rykte, som öfverglänste det öster-
rikiska och burgundiska riddarskapets, vordo de ifrigt eftersökta som legotrup-
per. De gingo ej, såsom skottarne i de engelsk-franska krigen, att på frim-
mande mark kämpa sin egen kamp. Ty iogen oroade eller hotade dem. Den
neutralitet, som först 1815 blef dem folkrättsligt garanterad, men som de ine-
mot våra dagar börjat finna något otrygg, inträdde faktiskt allt ifrån freden i
Basel (1499) och lemnade dem under århundraden all nödig ledighet så väl
till inbördes fejder som till god förtjenst på den europeiska värfningsmarkna-
den. Redan under Ludvig XI börja de »kapitulationer» med Frankrike, som
förskaffade kantonerna subsidier i ersättning för rätten att värfva under de
schweiziska myndigheternas medverkan. Betydliga skaror af schweiziskt fotfolk
stodo i Karl VIII:s tjenst, och på hans tid uppkommer den schweiziska lif-
vakten i fraoska konungaborgen. En half million schweizare beräknas hafva,
under loppet af tre århundraden, tjenat under de franska fanorna. Men Eds-
förbundets soldtrupper räckte till äfven för månge andres efterfrågan: de gingo
till Spanien och Holland, till Piemonte, till Kyrkostaten, till Neapel, de följde
den store Oraniern till England 1688, de kämpade mot hvarandra vid Malpla-
quet. Under lång tid stodo årligen, i medeltal, bortåt 40,000 schweizare i ut-
ländsk tjenst. De kapitulerade regimenten som — visserligen trofast och tap-
tert — slogos för allt annat än schweiziska intressen och på alla möjliga slag-
fält, utgjorde liksom formen för ett PDnaturligtv, ett nationelt näringsfång, hvars
rättmätighet och oumbärlighet till en märklig grad vuxo in som en trossats i
folksed och folkmening. Stundom uppdrog en utländsk makt åt en schweizisk
officer att värfva: det var då en enskild affär af samma slag, som värfningen
af tyska lansknektar. Men vanligen satte sig de främmande makterna i för-
bindelse med kantonal-styrelserna, hvilka än för subsidier åt kantonerna, än för
skänker och pensioner till de inflytelserikaste familjerna, sålde tillåtelse till
värfning, offentligen uppmanade till anteckning hos värfvarne, öfverenskommo
om de värfvades sold, nämde deras befäl o. 8. v. I detta slags industri lärde
sig schweizaren först, hvad nytta producenten kan hemta af konsumenters täflan,
och å sin torftiga inhemska politiks tafla kan han peka på ett drag, som hör
honom allena till i de politiska stridernas årsböcker — partisplittring, buren
af motsatta, af franska och spansk-österrikiska värfvareintressen!
Man kunde frestas till förundran, då man hör en lika klok som varm-
hjertad fosterlandsvän, Philippe Albert Stapfer, schweiziskt sändebud i Paris på
konsulatets tid, skrifva hem till den Helvetiska republikens verkställande kom-
mission, att blott det »förakt», hvarför Schweiz var vordet föremål, i förening
med en »bännu aktad diplomatisk tradition bespart det Polens öde», samt att
det främsta, det angelägnaste medlet att lyfta hans fädernesland ur dess för-
nedring, återgifva det dess anseende och trygga dess politiska tillvaro vore upp-
rättandet af en inhemsk, efter folkmängden afpassad vapenmakt -— men på
samma gång fasthålla den tron, att schweizarnes franska legotjenst vore en ovär-
derlig förmån, och ifrigt föreställa förste konsuln, hurusom denne skulle främja
Frankrikes inflytande i Schweiz, om han åter knöte de gamla banden och för
landets förnämsta familjer å nyo öppnade de utvägar till inkomstbringande an-
ställning, som revolutionen stängt, då de schweiziska trupperna afskedades (1792).
Men denna förvåning viker för den anledning att besinna styrkan i fördomar,
helgade af långvarig häfd, som erbjuder sig, då man finner en lärare vid hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
