Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN VÄRNEPLIGT OCH FRITT SAMHÄLLSSKICK. 43
gunstling. »Den konventionela folkrätten», säger historieskrifvaren Heeren, »hade
tillerkänt dem en okränkbarhet, som nästan gränsade till helighet». Men hur
begagnade de sådana lyckans afundsvärda gåfvor? Utvecklade sig bland dessa,
för vapenlarm fredade, Helvetiens berg och dalar en odling, andlig och materiel,
att tjena till mönster för andra folk, blomstrade der, på denna den eviga fre-
dens oas, der svärden kunde omsmidas till plogbillar, idoghet och vetenskap och
konst, och framför allt var det väl här, dit den förvildande krigsgalenskapen
ej trängde in, som i milda lagars skygd den humanitet, den frisinthet, den
aktning för den enskildes rätt vuxo upp, hvilka härifrån omsider började sitt
segertåg kring det arma, under nöd och förtryck suckande Europa? Dess värre
för teorien om den evigt stående fredens civilisatoriska kraft och verkan: den
schweiziska historien besvarar nekande alla dessa frågor. Från den tid, då
de schweiziska kantonerna slumrade in i neutralitetens nattro, och intill fran-
ska revolutionen råder här en fullständig inre stagnation. Edsförbundets med-
lemmar hade namn af republiker, men af fria staters verkliga väsende fans
der intet. I de flesta delar af Schweiz fortlefde feodalismen, ja lifegenska-
pen trifdes under republikens tak. De oligarkiska styrelserna tälde ej bred-
vid sig någon folkfrihet, och försöken att bryta det aristokratiska förtrycket
nedslogos i Schweiz med ej mindre blodig obarmhertighet än annorstädes. HFolk-
upplysniug var i de herskandes ögon statsfarlig. Pressen var dem en styggelse,
dess män vandrade i lifstidsfängelse och dess alster brändes & båle. TI politiska
mål som vid grofva brott hemtades bevisningsmedlen ur tortyrens väl försedda
rustkammare. På det ekonomiska området rådde näringstvång och skråfjettrar,
och på det religiösa hätsk konfessionalism och våldsam intolerans: ännu efter
det stora europeiska religionskrigets slut tändes i Schweiz det inbördes krigets
brand mellan reformerte och katoliker 1656, och ännu 1712 medverkade re-
ligionshatet till den borgerliga fejden. Hvarken det adertonde århundradets
literatur, eller sakernas nya ordning i Norra Amerika, eller de under upplys-
ningstidehvarfvet af enväldiga monarker i flere stater genomförda reformer öf-
vade någon verkan å Schweiz. Oberördt af alla tidens föryngrande inflytelser,
aftynade det och röjde ålderdomsbräcklighetens förebud. Här fans ej en verk-
lig centralmakt, lika litet lefde här en schweizisk folkanda. Neutralt i det
europeiska statssystemet, höll förbundet ej landsfred inom egna gränser, och
medan på alla europeiska slagfält schweizare blödde för sold och för sina hemma-
varande herrars utländska pensioner, hade Schweiz ingen samfäld försvarsorga-
nisation. När fransmännen kommo, fans mot fienden ingen sammanhållning,
och om än enskilda härhopar kämpade med förtviflans tapperhet, var dock mot-
ståndet vanmäktigt. Revolutionens idéer begynna nu att, bringa det så länge
stillastående vattnet i rörelse, men de gamla missbruken äro sega, och Schweiz
träder in i det nittonde århundradet som en fristat utan frihet.
Schweizarne drabbas af det tadlet, att de allena utbildat legotjensten i
främmande härar till en nationel industri och till en stående statsinstitution.
Men för öfrigt ha visserligen alla nationer, ehuru i mycket olika grad och un-
der olika lång tidsföljd, lemnat sina kontingenter till de brokiga soldhärarne,
allt ifrån den tid då feodalmiliserna, som hade qväft den öfverallt ursprungliga
allmänna värnepligten, i sin ordning undanträngdes af legotrupper. En medel-
tidsförfattare meddelar en så lydande lista å dem, som markgrefvinnan Matilda
hade tagit i sin tjenst: »tyskar, ryssar, sachsare, gasconier, frieser, aquitaner,
fransmän, lothringare, britannier». Till denna förteckning från elfte finnas mot-
stycken från adertonde århundradet. Denna seden började således tidigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
