- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
45

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLMÄN VÄRNEPLIGT OCH FRITT SAMHÄLLSSKICK. 45
engelsmän sågo i fransmän och skottar en och samma fiendskape föremål. »Om
du Frankrike vill slå, skall till Skotland först du gå» låter Shakespeare jarlen
af Westmoreland, inför Henrik V, citera som en »gammal sägen. Om än se-
dermera skottar, utan sådan anledning, gingo i främmande krigstjenst, öfver-
lefde dock detta bruk ej hos dem, som hos schweizarne, den tid då ett dylikt
militäriskt äfventyrarlif stod i samklang med de rådande rättsbegreppen och
det allmänna uppfattningssättet, ej heller var i Skotland värfningen för utländ-
ska härar annat än en enskild, ej såsom i Schweiz en stats-sak.

Det är bekant, hvilken förfärlig landsplåga legohärarne voro för vän som
för fiende. Uppkomsten af stående härar med en mer eller mindre stark rikt-
ning till nationel karakter var ett ej ringa framsteg, men den stora grundsat-
sen: inhemsk armé segrade ej på långt när fullständigt i de stående härarnes
tidehvarf, utan är först en frukt af den upplifvade allmänna värnepligten3 tanke,
hvilkens epok är år 1789. Under sexton- och sjuttonhundratalens stora kabi-
nettskrig frodades allt jemt det kosmopolitiska »krigshandtverketv. I fransk
tjenst stodo tyska, engelska, skotska, irska, wallonska, italienska, svenska, danska,
polska, spanska regimenten. Den här, som med Vilhelm af Oranien landsteg
i England, bestod af män, »födda under skilda klimat och som tjenat under
skilda fanor». Der funnos holländare och tyskar och schweizare och flere andra
landsmän. Vid det berömda intäget i Excter red näst efter den engelska adels-
fanan och ådrog sig brorslotten af Devonshire-bornas häpna beundran en sqva-
dron af svenske ryttare i svarta harnesk och pelskappor: den församlade menig-
heten hade sport, att de voro komna från ett land, der hafvet var isbetäckt
och natten räckte halfva året om. »Från många land och af många tungomål»
var också den här, hvarmed Vilhelm 1690 gick till Irland och segrade vid
Boyne-floden. Väl har Herodot en längre lista å de många folkslag, som Xerxes
mönstrade på slätterna vid Doriskos, men Macaulay s förteckning har ock ett
för nutidens ögon allt för mångskiftande utseende. Knappast nägon protestan-
tisk nation var orepresenterad i Vilhelms här, som blott till hälften bestod af
engelsmän: der voro brandenburgare, der voro finnar, der voro franska hugenot-
ter och många fler. Mest fruktade irländarne den danska brigaden under Karl
Fredrik af Wärtemberg, ty änvu var ej på deras ö minnet af de skandinaviska
vikiongarne utplånadt.

Vi veta, huru i condottieri- och lansknektsystemets blomstringsdagar, under
slutet af medeltiden och början af den nyare, då folk värfvades för ett fälttåg
och sedan afskedades, krigaryrkets män utan någon som helst betänklighet gingo
öfver från ett läger till ett annat, från en dälig soldbetalare till en bättre,
från en olycklig befälhafvare till den, som tycktes hafva vunnit segerlyckans
trohet och i hvilkens tjenst man lofvade sig mindre hugg och mera byte. Härom
är i sjelfva verket mindre att säga än om ett annat bruk, som förekommer ännu
midt uppe i de stående härarnes tidehvarf, att nämligen segervinnaren nödgade
en slagen här att träda under hans fanor, såsom när Fredrik II efter Pirna-
arméens kapitulation 1756 tvang 14,000 sachsiska soldater till preussisk krigs-
tjenst. När de engelske kolonisterne i Nordamerika, i sin sjelfständighetsför-
klaring, tecknade sin f. d. konungs historia såsom en »Pväfnad af orättvisa och
olaglighet», glömde de ej att påminna om, huru han tvungit deras »på hafvet
tillfångatagna medborgare att bära vapen mot sitt fädernesland, att blifva sina
vänners och bröders bödlar, eller sjelfve falla för sina vänners och bröders
kulor». .

I dessa tider, bortom 1789, hölls krigsmannens värf för ett lågt handt-
verk och han sjelf för sin »krigsherres» egendom eller en rättslös träl i dennes
tjenst. Det råa föraktet för den simple soldaten, för mannen i ledet är väl ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free