- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
47

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLMÄN VÄRNEPLIGT OCH FRITT SAMHÄLLSSKICK. 47
hans reformerande framställning af revolutionskriget. Om dessa tyska källskrif-
ter yttrar en tysk kritiker, att deras stora värde beror af författarnes Dwirk-
lich naive Unbefangenheitbp. De tyska officerarne — säger han —- läto för
kost och logis sig släpas omkring i Amerika eller ihjelskjutas, och de beskrefvo
krigshändelsernas förlopp »med likgiltigheten hos en subaltern-tjensteman, som
tröstar sig med sina höga öfverordnades ansvarighets. Här borde få tillämpas
liknelsen om det färska trädet och det torra. I ett bekant qväde har Chr. Fr.
Dan. Schubart velat gifva uttryck åt de tyske soldaternas känslor, när de lem-
nade fosterjorden, för att i andra verldsdelar offra andras eller eget lif. Af
den, som diktat Die Färstengruft, skulle man vänta hämd för den trampade
moralen, ett outplånligt brännmärke å dem, som handlade med själar, ett skri
som när Abels blods röst ropade af jorden. Men nej! Ur hans berömda Kap-
lied talar nära nog belåtenhet, åtminstone resignation:

An Deutschlands Gränze fiillen wir
Mit Erde unsre Hand,

Und kiissen sie — das sey der Dank

Fir deine Pflege, Speis und Trank,
Du liebes Vaterland!

Men om de sålda offren ej dristade något motstånd mot den gräsliga han-
deln, så dömdes den så mycket kraftigare efter förtjenst af en verldskunnig
man ur köparnes led, af Chatham i lordernes adressdebatt i november 1777.
»I kunnen köpslå och schackrav, ropade han till ministrarne, »med hvarje eländig
tysk småfurste, som säljer sina undersåtar och skickar dem till utländska slagtar-
bodar, men edra ansträngningar äro fåfängliga och vanmäktiga, och det i tve-
fald måtto, för den hyrda hjelpens skull, som I sätten eder lit till; ty att
öfversvämma dem med rofferiets och plundringens legohjon, offrande dem åt den
köpta grymhetens rofgirighet, det retar edra motståndares sinnen till osläcklig
harm. Vore jag amerikanare, så sant som jag är engelsman, jag skulle, så
länge en främmande trupp stode i mitt land, aldrig lägga ned vapen — aldrig,
aldrig, aldrig!»p

Ett faktum i detta slags slafhandels historia har blifvit namnkunnigt. Det
är nu nittio år sedan Edmund Burke (1786) i engelska underhuset inledde den
anklagelse mot Wargen Hastings förvaltning i Indien, på hvilkens fullföljande
den store talaren sedan offrade sju år af sitt lif, och med hvilkens fullbordan
han slöt sin parlamentariska verksamhet. Hans första, af underhuset förkastade
anklagelsepunkt var Hastings” förhållande till Rohillafolket. Den beryktade fur-
sten af Oude, Sujah Dowlah, som eftertraktade besittningen af Rohilcund, hade
af Warren Hastings för 400,000 £ hyrt en engelsk brigad, med hvars hjelp
han öfverföll Rohillas, som aldrig på något sätt förnärmat det ostindiska kom-
paniet: de blefvo utrotade till sista man.

Må man betrakta denna soldat-slafhandel som undantag, hur talrika än
exemplen äro. Den gamla krigsförfattningens prägel är äfven derförutan af-
skräckande nog. Hurudant var väl tillståndet i det land hvarifrån, med en
ny sambhällsförfattning, skulle utgå äfven en ny krigsförfattning? Före revo-
lutionen bestod franska liniearméen af 172,974 man på freds- och 210,948 på
krigsfot. Den rekryterades genom värfning. Infanteriet räknade ej mindre än
23 utländska mot 79 franska regimenten. Härtill komma vidare les milices eller
troupes provinciales med 52,240 freds- och 76,000 krigsfot, i följd af provin-
sernas nästan enhiälliga protest mot lottningen upphäfda genom dekret af 4
mars 1791. Af de 90 millioner, som statskassan årligen utbetalade i sold, till-
kommo 46 mill. officerarne, hvilkas befattningar voro förbehållna åt adeln, och
44 mill. soldaterne, som fingo lefva på 6 sous om dagen. Vid lottningen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free