Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN VÄRNEPLIGT OCH FRITT SAMHÄLLSSKICK. 57
på härordningan. Geijers ord äro dessa: »vfolket gälde endast som beväpnadt,
det heter Sveahär, och Svithiod betyder härfolket. Det stora tinget i Upsala
kallades allshärjarting, d. v. 8. en sammankomst för all hären. Till denna
krigiska författning hörde ock indelningen i hundari eller härad, hvilket be-
tyder det samma.» Men Sverige undgick ej den samfundsförhållandenas allmän-
europeiska ombildning, som förstörde krigsförfattningens ursprungliga grundval,
den allmänna värnepligten. Det är det svenska samhällets lycka, att under
medeltiden bondehären ej alldeles undanträngdes af riddarskapet (vår feodal-
milis) och legotrupper. Men hur fjerran man aflägsnade sig från den ursprung-
liga krigsförfattniogen, visar sig blott allt för tydligt deri, att sjelfva värne-
rätten försvann derhän att k. f. af 1664 och resolutionen å allmogens besvär
1723 behöfde stadga, såsom en undantagsförmån, rätt att till »odjurs utödande
bära och bruka bössorp, att år 1808 Åländska allmogen af kunglig nåd fick
tillåtelse att bära vapen till sitt eget försvar (k. f. 14 mars 1808), ja att i
skarpskytterörelsens första början, för sexton år sedan, ett stort buller af ovilja
uppstod öfver enskilde medborgares tilltag att samlas under vapen. Och hur
krigsmannaskapet vardt hållet för en förhatlig börda, hvilken man i privilegiers
skygd sökte undkomma, samt för ett lågt yrke och ett straff, hvartill lösdrifvare
och fyllbultar voro »förfallnev, det inhemtas af en lika lång som sorglig rad
af författningar. I kraft af sina privilegier (1569, 1634) »försvaradev» adeln
och presterskapet sitt husfolk mot utskrifning o. 8. v., medan utskrifningsför-
fattningarna i främsta rummet till att värna land och rike kallade befolknin-
gens utskum. Ännu stadgan af 7 april 1802 om värfning och manskaps
legande innehåller en tänkvärd lista å dem, som »vvare till krigstjenst för-
fallnep: lösdrifvare — handtverksgesäll, dräng eller betjent, som tredje gången för
fylleri dömd och straffad blifvit — utrikes ifrån kommande öfverlöpare —
borgare och handtverkare som, för oförmåga att utgöra utskylder och för oskick-
ligt lefverne, blifvit från åtnjutande af borgerliga rättigheter uteslutna. Samma
stadga har en 3 som handlar om rätt att efterspana och angifva till krigstjenst
förfallna personer, om belöning för sådan angifvelse, om böter för den för-
sumlige, som låter någon undkomma, den der »skolat till värfningsförhör gripasp.
Först 1824, såvidt vi kunnat finna, stadgades att hädanefter poch tills vidarep
ingen må, på den grund att han saknar laga försvar, dömas till krigstjenst,
och s. å. uttalade k. m:t, att det vore »poförenligt med den anda, hvaraf krigs-
mannen bör lifvas, det någon må dömas till krigstjenst såsom straffo, hvadan
den i krigsartiklarne föreskrifna tillökningen i kapitulationstid för rymning eller
munderingspersedlars förskingring afskaffades.
I det stora och hela vardt sålunda sakernas förlopp det samma här, som
annorstädes, och af i grunden samma orsak. I samma mån som samhällsför-
fattningen ändrades, ändrades ock krigsförfattningen. I ett af allsköns privi-
legier och undantag genombrutet, af ståudsprivilegier och klassfördomar genom-
byrdt samfundsskick undanskymdes statsbegreppet och de allmänt medborgerliga
skyldigheterna af enskilda och korporations-intressen, I en slik tingens sociala
ordning kunde den allmänna värnepligten ej längre te sig som ett för alla sam-
fäldt, heligt åliggande, den hade der ej något rum. I denna luft qväfdes den
allmänna värnepligtens tanke. Det är ett undantag, att den under intrycket af
Gustaf III:s vältalighet och harmen mot armébefälet, flammar upp för ett
ögonblick år 1788, en vacker ljusning bredvid Anjalaförbundets mörka skugga.
Vid grundläggandet af det nya konstitutionela statsskicket i början af
detta århundrade träder värnepligtstanken åter fram på ett sätt, som oförtyd-
bart vitnar om samhällsförfattningens och krigsförfattningens inre samband. Å
den grundlagsstiftande riksdagen 1809 ville frih. v. Platen i regeringsformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
