Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
anse såsom förberedelser dertill, och hans kyrkliga motståndare fonno snart rådligt
att gifva Aristoteles’ vacklande auktoritet ett oantastligt stöd i den Hel. skrift. I Flo-
renz började man derföre lägga råd om huru man bäst skulle kunna sätta en gräns
för hans upproriska meningar, och för detta ändamål sökte man öfvertala en prest
att ifrån predikstolen offentligt bryta stafven öfver Galileis angrepp mot kyrkans lära.
Denna gång hade man dock icke vändt sig till den rätte personen.
- Emot Galileis önskan blef sålunda nu den teologiska sidan af frågan rörande
verldssystemet indragen i den vetenskapliga striden. Såsom god katolik medgaf han,
att den Hel. skrift icke kunde innehålla osanning, men detta gälde ingalunda dess
utläggningar. Desses författare hade, ansåg han, gjort sig skyldige icke blott till
svåra motsägelser sins emellan, utan äfven till kätteri, ja gudsförsmädelse, ifall man
ville tolka dem efter bokstafven. Sålunda hade de ju tillskrifvit Gud icke allenast
menskliga lidelser såsom hat, ånger, vrede, okunnighet om tillkommande ting, utan
äfven menskliga kroppsdelar, händer, fötter, mun, ögon, öron o. 8. v. Skriften kräf-
ver derföre en annan utläggning än efter ordalydelsen, och huru skulle den då kunna
tillämpas i rent matematiska frågor. Skriften och naturen äro båda af gudomligt ur-
sprung. Det gudomliga ordet måste, för att kunna uppfylla sitt ändamål, begripas
af menniskorna; naturen, obekymrad om den är fattlig för det menskliga förståndet
eller ej, följer omutligt de af Skaparen i tidens morgon faststälda lagarna. Derföre,
säger Galilei, synes mig att intet naturens verk, som antingen erfarenheten ställer för
våra ögon, eller som framgår ur tydliga bevis, bör dragas i tvifvel, om det synes
strida emot ställen i den Hel. skrift, hvilka innehålla tusentals ord, som kunna olika
tolkas, ty icke alla satser i bibeln äro bundna vid så stränga lagar, som alla verk
naturen. Ingen borde sålunda tillåtas att såsom stöd för naturvetenskapliga satser
framhålla stycken ur den Hel. skrift, på det att icke förr eller senare sinliga iaktta-
gelser och rön må komma att ådagalägga raka motsatsen. Den Hel. skrift har till
ändamål att öfvertyga menniskorna om de sanningar, hvilkas fasthållande är af nöden
för hennes själs saligbet och hvilka, öfverstigande hvarje menniskas makt att begripa,
icke kunna förskaffa sig trovärdighet genom tillhjelp af vetenskaperna, utan endast
i kraft af uppenbarelser genom anden. Galilei framhöll eftertryckligt, att detta in-
dragande af bibelsatser endast var en fint af hans motståndare, som funnit sig icke
kunna besegra honom med lika vapen. Hvad särskildt beträffar det bekanta stället
i Josue bok, af hvilket hans vedersakare med förkärlek begagnade sig för att visa,
att det är solen och ej jorden som rörer sig, ådagalade Galilei med skarpsinnig
bevisning att denna sats till och med enligt det ptolemseiska verldssystemet var en
orimlighet och att, då det heter att Gud, för att förlänga dagen, på Josuas bön bjöd
solen att stanna, detta ord blifvit begagnadt i st. f. hela verldssystemet, för att lät:
tare fattas af dem, som ännu ej hunnit erfara vetenskapernas senare upptäckter.
Dessa åsigter uttalade Galilei i ett bref tlll en af sina förtrogna vänner, hvilket
spriddes i talrika afskrifter. Snart var den i Florenz mot honom bildade ligan redo
till sitt första anfall. En dominikaner-munk vid namn Caccini var den, som först offent-
ligt angrep Galileis irrlärighet, i det han tog sig anledning dertill i en predikan, som
han höll i Maria-kyrkan i Florenz. Behändigt ledde han sitt tal öfver på stridsfrågan,
genom att till text välja de i hans mun vid detta tillfälle dubbeltydiga bibel-orden:
»viri Galilei, quid statis aspicientes in coelum?» (»I galileiske män, hvi stån I och
sen upp i himmelen?») Nu dröjde det icke länge, innan inqvisitionens verksamhet
begynte, ehuru ännu så hemligt, att icke Galileis förtrognaste vänner i Rom kunde
märka det minsta spår af den tilltänkta förföljelsen.
Då Galilei år 1616 ånyo begaf sig till Rom, i samma afsigt som förra gången,
fann han snart, att hans fiender: med framgång drifvit sitt spel. Han uppkallades in-
för inqvisitionen och uppmanades att icke vidare lära, försvara eller utveckla den af
honom hyllade åsigten om jordens rörelse; vägrade han detta, skulle han kastas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
