Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAP OCH LITERATUR. 69
oss antydda ofullständigheten häraf blifvit en följd, kunna och vilja vi gerna erkänna
att Skara stifts herdaminne, sådant det nu framträder, intager en värdig plats vid si-
dan af de öfriga stiftens. En gemensam brist hos nästan alla våra herdaminnen vilja
vi dock här anmärka. Det är de i ögonen fallande luckorna i de meddelade litera-
turförteckningarna. Biografier öfver samhällets århundraden igenom lärdaste män,
som verkat icke blott genom det talade utan äfven genom det skrifna ordet, borde
förvisso ej sakna fullständigare uppgifter om deras literära verksamhet. Hvad sär-
skildt det i fråga varande herdaminnet angår, delar det i detta fall de öfrigas brist.
Det oaktadt finnas der talrika bidrag till historien om de olika tidehvarfvens odling.
An läser man om huruledes en adjunkt, som hvilade i samma sofrum, som biskop Jo-
nas Magni Vexionensis (1641—1651), fick om natten höra något litet buller vid spisel-
vrån, der biskopens kläder blifvit lagda, hvarföre han slog till med ett vedträd, tro-
ende det vara, såsom han sjelf sade, »en liten mus, som kommit in i högvördige fa-
drens byxor, der hon visst åt på brödsmulor». Slaget drabbade biskopens byxsäcksur
— ett för adjunkten obekant ting. Ån ser man huru vidskepelsen fått makt öfver
sinnena. »Trollskott» anses hafva förorsakat att en af kyrkoherdarne i Vånga aldrig
vågade bestiga predikstolen utan predikade ifrån en pulpet, som han låtit uppsätta i
kordörren. å ena sidan meddelas märkliga prof på en rörande fromhet, å andra si-
dan heter det på mer än ett sälle om desse kyrkans tjenare, att de »icke voro utan
beskyllning för girighet», »smutsigt girige» o. 8. v., hvarpå sådana exempel framdragas,
som att de läto, vid tiondens uteblifrvrande, utpanta de fattigas psalm- och bönböcker
m. m. d. Någon gång framlyser tidens råhet äfven i de förbannelser, som i ovist nit
utslungades från predikstolen öfver dem, som ej öfvervoro gudstjensten. Man bör
dock erinra sig hvad författaren säger i förordet, att konsistorii protokoll, ur hvilka
en stor mängd upplysningar hemtats, »onekligen framställa presteståndet i en något
skef dager, ty den nitiske och verksamme läraren nämnes der sällan, hvaremot den
mindre goda sidan hos de der förekommande personerna mest framhålles. För ett
rättvist bedömande af ståndet i det hela bör derföre hvarje läsare af herdaminnen
betänka att under månget namn, hvaröfver intet omdöme fälles, döljer sig en redlig
och ostrafflig lärare, hvilkens verk ej kommit till efterverldens kunskap ... Länge skall
minnet lefva af många berömliga män inom detta stift, på hvars biskopsstol Haqvinus
Spegel och Jesper Svedberg sutit, och hvilket bland sina domprostar räknat Anders
och Karl Johan Knös; samt bland öfrige prestmän Olof Kolmodin m. fl. Om dem har
efterverlden mycket att förtälja, om andra knappt mera än de ord, en sörjande för-
samling uttalat vid deras grafvar: »deras lefnad var en predikan», —
Hvad Hernösands stifts herdaminne angår, så hade det varit önskligt att dess
författare icke varit okunnig om det herdaminne för samma stift, som framlidne lands-
höfding Gynther författat, men som icke utgifvits från trycket! Att det kostat förfat-
taren mycken möda att hopsamla alla de data och fakta, han meddelat, derpå torde
ingen tvifla; men den form, hvarunder hans arbete nu framträder, är ej egnad att
väcka förtroende för detsamma. Der råder ett betänkligt virrvarr i framställningen;
man läse t. ex. literaturförteckningarna under biskop Nordins eller Rektor C. J. Back-
mans namn, hvarest boktitlar finnas angifna, som icke i verkligheten ega någon mot-
svarighet. Vi vilja ej vidlyftigare yttra oss om detta herdaminne, då äfven en flyk-
tig blick på detsamma torde vara tillräcklig för att öfvertyga läsaren, att det i sitt
nuvarande skick icke borde hafva ansetts moget att utlemnas till allmänheten. Ganska
egendomligt är äfven arbetets typografiska anordning. Utom det att många sidor inne-
hålla endast en eller två rader, äro af första häftets 260 sidor 63(!) alldeles tomma.
Denna frikostighet på rent papper torde i sin mån hafva bidragit att stegra bokens
pris till en höjd, som hos oss är ovanlig, och som åtminstone icke rättfärdigas af ar-
betets värde. Vi nödgas påstå att detta herdaminne icke — för att välja ett citat
ur författarens inledningssång
»— — — är värdigt svenska Clereciets heder
och generationerna i kommand’ leder» — — —
Det är att förmoda, att stiftets »venerandus clerus» skall göra sitt till, för att åtminstone
fortsättningen af detta verk må kunna försvara sin plats vid sidan af de öfriga stif-
tens herdaminnen, och att derföre en revision af författarens manuskript må hädan-
efter föregå dess utgifvande. Vördnaden för svenska kyrkans män och minnen bjuder
detta, och endast det samtida utgifvandet af detta herdaminnes första och andra del
förklarar möjligheten, att mer än en del deraf kunnat i detta skick utgifvas — i en
stiftsstad.
C. S—E.
! Handskriften inropades för ett par år sedan på bokauktionen efter landshöfd. Gynther
af åldermannen Westin.
————— ne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
